Så underbar den är, den här lilla texten. Så många barndomsminnen jag har av den, gårdsstädningen. En gång sa en av klasskompisanas mammor till på skarpen, när jag städade lite på en annan gård. "Man ska bara städa på sin egen gård!" sa hon argt. Jag tror att det är ett av mina största problem med samhället. Jag kan inte tänka i fyrkanter.
Städdag, av Claes Eriksson. Galenskapare och ofyrkantig. Kanske min största idol.
Nu på lördag ska vi alla städa
även dom som inte vill.
Även vi som är så små och späda
måste ut och hjälpa till.
Allihopa i vår radhuslänga
sopar gård och krattar grus.
Annars får man sej en jävla känga
och dom eldar upp vårt hus.
4 kommentarer:
Ja, du ..,-)
Jag minns när jag som ny började i en butik hemma i Västerbotten och då jag för tillfället inte hade nånting att göra, började jag städa ute på lagret. Sopade golvet osv.
Då sa en av de äldsta bland oss anställda att .."hör du, sluta med det där, det är städerskans uppgift!"
Jag förstod ingenting.
Fantastisk text! Och så underbart med ofyrkantigt:-). Tror jag vet vem den där mamman var/är också, minns vi från vårt hus en gång blev klara först för vi är så effektiva,-) och kom för tidigt till kaffet och fick en rejäl utskällning med:-)
Elisabet: Helt obegripligt :) Men kanske behövs det båda sorters människor för att det ska bli någon slags ordning och balans :)
Mamma: det är två helt olika sätt att tänka på. Först nu har jag börjat förstå det :)
Hahahahaha! Klockrent. Tragiskt!
Skicka en kommentar