En äldre herre kliver bland bråten i Japan, vid det postkontor där hans son jobbade när skalvet kom.
-Hiroyuki! skriker han. Hiroyuki! (04.41)
- Akta, det är farligt, säger hans fru som står på lite avstånd.
De vet inte vart han är. Och det finns ingen att skylla på när jorden flyttar sej två meter. I andra situationer dödar man varandra med uppsåt att ta makt. Hämnas. Vinna. Som atombomben i Hiroshima. Jag undrar om det är någon skillnad. Man pratar om att börsen faller och att man gömmer fakta om hur mycket farlig strålning det finns. Det är maktens fula ansikte. Naturkatastrofer har en förmåga att ta fram det väl synligt.
4 kommentarer:
Å vad jag blev berörd av det inslaget också.
Tårarna kom när de gick där och ropade.
Eller mannen som letade efter sin fru på en skola och en kvinna bugade till honom och bad om ursäkt att hon inte kunde hjälpa honom.
Mer tårar!
Sen alla munskydden. Ja vad skriver man om dom?
Det gör ont att se. De är så hårt drabbade och ovissheten. Kan de leva där sen?
Fruktansvärt! Helt frukstansvärt. Det trista är att det inte spelar nån om roll om det är en naturkatastrof eller nåt krig - det är alltid någon som utnyttjar det till sin fördel på bekostnad av människors liv och säkerhet,,,
Turtlan: Ja, visst var det hemskt sorgligt, det lilla inslaget. Mycket mer hjärteknipande än före och efter bilder på förödelsen, det kan man inte riktigt ta in.
Monica: Jag skulle vara rejält orolig för strålningen, det känns som ett nytt Tjernobyl fast ingen vill låtsas om det eftersom kärnkraft ju är så säkert och bra ...
Trillingnöten: ja, visst är det tråkigt att det är så!
Skicka en kommentar