Tråkigt att Eurovision är över. Eftersom jag inte är särskilt intresserad av sport så är Eurovision det närmaste jag kommer nån slags lag-hejar-känsla. Resten av England är naturligtvis galna i det stundande fotbolls-VM. Det är St George's flaggor överallt, den som är vit med ett rött kors. Jag får vänta till mars 2011 då cirkusen börjar igen med de svenska melodifestivaluttagningarna.
Flera soliga dagar har det blivit, och flera picnicar. Jag läste en intervju med Anna Bergendahl att hon tyckte det var jobbigt att aldrig kunna göra nånting halvdant. Det känner jag verkligen igen mej i, särskilt när jag var i hennes ålder. Jag skulle tro att pressen och hetsen i skolan är ännu värre nu. Men konstigt nog, ju mer ansvar jag har fått och ju mer stress jag har behövt hantera, så har jag lärt mej att ta lite lättare på livet. Det går utmärkt att ligga på en filt i parken med jourtelefonen. Eller börja det viktiga anförandet för kommunen med ett "Jag har inga trassliga kablar och Powerpoint med mej - det är bara jag, och jag kommer förhoppningsvis bara att prata i 10 minuter". Avlösande skratt. Funkar precis lika bra.
Snart så är det dags för Kungabröllopet också. Vilken debatt det har blivit i Sverige, som nått ända hit till och med. Det roliga är att de engelsmän jag har diskuterat detta med, det finns faktiskt ett antal som är rejält insatta i det svenska kungahuset, OCKSÅ är upprörda över att Victoria har tagit deras sexistiska sed, eftersom hon går emot kyrkans tradition, och det kan de inte tänka sej att det engelska kungahuset skulle göra. Så de har alltså inte tolkat det som positivt att den anglosaxiska seden sprider sej.
Det tydligaste som jag har tagit med mej från den här debatten är vilket oändligt gap det är mellan Kungafamiljen och resten av Sverige - ett Sagoslott, verkligen, och den senaste tiden har belyst detta mer än någonsin tidigare. Diskussionerna om Daniel ska bli Herr eller Prins eller Kunglig Höghet, att han behövt bedyra att hans njursjukdom inte är ärftlig, att Victoria sätter sej över den tradition som format henne, att hovet ville att kommunerna skulle betala orimliga summor för blomsterrabatter vid Haga av skattepengar i en recession samt tänkte sej att Göran Greider ville sitta och viska rojalistisk kärlekspoesi i ett träd, att Madeliene åker på kärleksbekymmer-semester från sina plikter som i en Dostojevskijroman om den rika ryska adeln - det är så långt från en vanlig medborgares liv man kan komma. Inte underligt att parodierna på Kungens valspråk, För Sverige i tiden, haglar. Men titta på bröllopet tänker jag iallafall, om Svt Play sänder det.
Majbilder
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
