Jag har under mina eviga langa och ofta forekommande sparvagnsresor denna vecka smyglyssnat pa en hel del mobiltelefonsamtal. Valdigt manga manniskor pa vag med sparvagnen for att halsa pa nan ringer upp stationen innan de ska ga av och berattar att "nu ar jag 5 minuter ifran dej". En del manniskor uppdaterar dessutom garna langs hela vagen hur langt det ar kvar. Sen sager dom "Put the kekkel on will ya!", for dom vill ha en kopp te DIREKT nar de kommer fram. Kekkel ar Sheffieldska for kettle, dom uttalar t med en underligt klickljud. Jag har aven upplevt detta pa jobbet att folk ringer nagra minuter innan dom kommer och varnar om att kekkeln minsann behover vara "boiled" nar de anlander. Det verkar dessutom vara nagot slags tecken pa en nara relation for det ar bara med folk man kanner val man kan begara te av pa detta satt. Jag undrar vad det ar som ar sa krangligt med att helt enkelt vanta pa vattenkokaren nar man val ar framme? Skapas det kanske en obehaglig tysnad och rastloshet? Ar det kanske for de reserverade britterna ett utmanade och kanslomassigt anstrangande ogonblick att halsa pa hos folk sa att man direkt behover en snuttefilt i form av en palitlig kopp te sa fort man kommer innanfor dorren?
Jag har alldeles nyss aven lart mej att man ska saga JA till en forfragan om en kopp te i borjan av en relation/mote, annars anses man konstig, osocial och oartig. Det ar en form av bonding att avnjuta denna nationaldryck tillsammans medan man pratar lite om vadret som en forsta trevande borjan att lara kanna varandra. Jag horde nagra skvallra om en ny kollega och trots att det fanns en hel del material att tala om av det negativa slaget sa var hennes varsta synd att hon aldrig accepterat en kopp te: "Jag fragade henne FYRA ganger och hon sa bara nej! Maken till osocial!".
Drick te! Sag ja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar