Bradford

Jag har just insett att min man idag har lagat alla de tre målen mat till mej utan att vi träffats. Jag kom hem 20 minuter imorse från jobbet när han redan gått, men gjort frukost samt matlåda till mej att hämta med mej när jag skulle iväg på nästa pass. När jag sedan kom hem alldeles nyss hade han varit hemma i en timme och gjort middag, som stod och väntade, men själv gått ut igen. Ibland är livet surrealistisk när man utöver att jobba i skift, också äter mat i skift.

Det är fruktansvärt regnoväder av värsta sort, en sån där sort som man måste prata med främmande människor i hissar om. Jag har pratat med sju olika helt främmande människor idag om att det regnar, och om att det är kallt och att det är horribelt. Plus med alla bekanta människor. Totalt sett har jag nog sagt en 57 gånger idag att det regnar, ja visst gör det.

Dessutom har jag varit i den gräsliga staden Bradford och tittat på hundraåriga ångmotorer med ett dagcenter. Ångmotorer är inte riktigt mitt största intresse, och denna åsikt verkade jag dela med de flesta på dagcentret. Men jag fick ju se Bradford iallafall, vars snyggaste byggnad var en moske. Aldrig mer ska jag gnälla över Sheffield. Sheffield är estetikens mecka i jämförelse.

Vila, ska jag göra nu. Det går inge vidare med mitt nyårslöfte att ta det lugnare. Detta med att äta i skift måste få ett slut!