Den ser inte mycket ut för världen, tänker ni, bortskämda svenskar. Men det är någonting väldigt ovanligt i England, nämligen en 400 år gammal skog. Visserligen en skog med asfalterade stigar som kallas park och har parkbänkar överallt, men trots allt, en skog. Man kan läsa en ganska trist text om Roe Wood här. Det är ju kanske inte så spännande med läsning om skog om man bor i Sverige, som enligt svenska som andraspråksläroboken Nya Mål 1 består av 60% just skog. Men skogen är viktigare än man tror. Förra året när jag var i en jättestor handelsträdgård med en vän undrade han, efter en stunds betraktande, "Men Anna, varför står du o smeker på barrträden?". Han jobbar i samma bransch som jag och har turligt nog sett värre udda saker hända, men jag tyckte det var lite pinsamt att min skogsfetish kom ut på det här viset.
Jag försökte också ta kort på ekorrarna men dom uppskattade inte det så det blev inte särskilt tydliga bilder. Jag tycker de gråa knubbiga ekorrarna är snäppet sötare än de rödbruna. Engelsmännen däremot är sura för att den amerikanska grå ekorren, som klassas som skadedjur, nära nog har konkurrerat ut den ursprungliga röda.
Den har bara funnits här i drygt hundra år. Jag gillar den iallafall.
Jag tänker från och med nu då och då skriva lite om en plats i Sheffield när jag inte har nåt annat skriva om, vilket kan hända till exempel när Celebrity Big Brother är slut.
Ulrika är jättesur för att hon är nominerad i den första utröstningen. Vi får väl se hur det går ... Och Coolio har fått den första housematen att gråta för att han är elak? nej. Snarkar? Nej. Äter all kyckling? Njaej. För att han är så irriterande. Ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar