Jag lyssnade nyss på sommar i p1 med Ingvar Kamprad efter att så många sagt att det var intressant. Det var det verkligen. Jag måste säga att jag är mäkta imponerad av den där småländske gubben. Det är nästan så att jag förlåter att IKEA i Leeds inte sålde julmust i julas.
Han är envis och principfast och säkert lite galen. Men jag tror han har nyckeln till all framgång - att inse sina största talanger, och sina största brister.
Han pratar knagglig engelska trots digra försök, säger han. Men det, liksom andra brister, kompenserar han genom att ha duktiga medarbetare. Och han måste vara en snäll chef, annars skulle dom väl inte vara så duktiga.
Jag var med och gjorde ett grupparbete om IKEA på gymnasiet en gång. De tog sej verkligen tid med oss ungdomar. Vi fick ett väldigt positivt intryck faktiskt, lite oväntat. Det finns nog en IKEA-anda av ödmjuk smålänning. Som Ingvar säger:
Di där fettboullarne jag har utanför fönstret till smoufoglerne, di koster nou mera på ett eur än all den mat jau å Margetreite äter tesammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar