Den 13e juni flög jag med en enkel biljett till Sheffield så denna dag för 3 år sen vaknade jag upp bland resväskor och flyttlådor, ganska förvirrad och utan jobb, släkt eller vänner förutom min pojkvän inom räckhåll. Mitt möblemang från Stockholm var utspritt hos kompisar och föräldrar, likaså det mesta av min skivsamling, böcker och prydnadssaker. Lägenheten vi just hyrt var tom sånär på en säng, en soffa och en garderob. Det första jag gjorde var att köpa en fikus från Marks and Spencer, som växer alldeles väldigt frodigt fortfarande och aldrig tappar några blad. Sen spikade jag upp några krokar och tavlor och började söka jobb, helt enkelt. Jag jobbade som trädgårdmästare, vaktmästare, lärare och humburgerstekerska innan jag fastnade inom handikappomsorgen. Det var bra erfarenheter, faktiskt, allesamman. Det var bara jobbigt att inte riktigt ha någonting eget ännu, ett stadigt jobb, vänner man känner väl, någon att prata svenska med eller någon som förstod den svenska kulturen. Min första midsommar här var jag ensam i den halvtomma lägenheten eftersom min make behövde åka bort och inte hade en tanke på att det skulle vara någon speciell dag den dagen. Det hade ingen annan i Sheffield heller. Det kändes väldigt ensamt.
Allt sånt där slutade svida efter, säg, ett år. Och nu har det gått tre. Det är en hel högstadietid. Eller hela gymnasiet. Men juni är den värsta tiden. Studentmössor, syrener, skolavslutningar, sommarpsalmer, plocka nio blommor, promenad längs Strandvägen, båtutflykter, grilla vid en sjö. Sånt går inte att få någon annanstans.
Jag gick en lång lång promenad idag i solen mellan Manor, Intake och Hollinsend, över en stor äng med smörblommor och förbi små söta stenstugor med kristyr på. Det var också en sommarkänsla. Bara av en annan art. Det börjar kanske arta sej!
När jag precis flyttat hit fick jag eksem över hela kroppen av kloret i kranvattnet. Nu måste min hud ha utvecklat nåt slags försvar. Man kan undra vad det är i vattnet dock, för det blir grönt när det stått framme i ungefär en vecka. Jag har en liten skål/ljuslykta som jag får byta vatten i titt som tätt och ni kan se varför nedan. Jag har inte manipulerat bilden alls. Jag har provat med filterat vatten men då blev det bara ännu grönare!
Någon som kan förklara?
1 kommentar:
Har forskat lite, fräter vattnet på rörledningarna kan det bli antingen rostfärgat eller grönfärgat beroende på vilket material rören består utav. Och det syns ju inte i ett dricksglas men efter ett tag så sjunker det till botten och blir avlagringar. Du får kontakta hälsovårdsmyndigheterna i Sheffield, du känner ju borgmästaren:-). Här i Tullinge var de mängder av mangan i vårt vatten, i flera år, man såg det med ögat om badvattnet fick stå kvar ett tag, och detta drack vi, mangan är svart. Folk började klaga på missfärgad tvätt! Men jag tänkte mer på att småbarn fick det i vällingen, kanske var värre. Till slut byttes ledningarna ut och det försvann. Finns ju som spårämne men man ska ju inte få mängder i sig. Ert kanske är någon kopparfällning fast det brukar bara vara i varmvatten. Därför ska man ju aldrig ta dricksvatten från varmvattenledningarna.
Skicka en kommentar