Handelsbanken?

Klicka på bilden, och titta noga på skylten bredvid dörren. Detta är ett anrikt gammalt hus precis bredvid Crucible Theatre mitt i city. En svensk bank? Varför? Hur? Tydligen finns Handelsbanken i Norden och just Storbritannien. Finns Handelsbanken i London? Varför i Sheffield? Många frågor ... Om jag hade vetat detta när jag flyttade hit hade jag ju öppnat konto här ... Det hade varit coolt!

Dagens lärdomar och dagens skörd

Lärdom 1:
När man sitter på en toalett vars spolningsfunktion styrs av en sensor, luta dej inte bakåt under toalettbesöket.
Kunskap införskaffades på Marks and Spencers mycket känsliga toaletter i ett mycket privat skede.

Lärdom 2:
Det är inget konstigt att äta flera olika kolhydratskällor samtidigt i England, vilket jag borde veta redan, se inlägget Konstiga saker som engelsmän gör, punkt nr 14. Idag fick jag denna kunskap förstärkt:

Mattant: And what would you like with your lasange?
Jag: Well, what can I have?
Mattant (käckt): Whatever you want!
Jag tänker ferbilt vad som är normalt att föreslå nu. Spaghetti? Gurka? Ketchup? Glass? Vad menar hon? Mattanten förstår att hon måste hjälpa mej på traven:
You can have any 2 of these things: Garden peas, mashed potatoes, chips, carrots, baked beans, potato wedges, sweet corn, egg or tomatoes.
I mitt huvud lät ovanstående förslag lika udda som om jag föreslagit mintkolor och ris. Lasange, bönor och potatismos? En italienare skulle ha svimmat vid detta laget. Jag valde till slut morötter och ärtor ...

Dagens skörd från Primark och Marks and Spencers i Meadowhall (payday is Meadowhall day):


Jag är kär i den svartvita väskan. Och mitt behov av randiga kläder är stillat för ett tag. Massa bra baskläder för en liten penning. Jag är mycket nöjd med dagen och avnjuter en schysst ginger biscuit och betraktar min klädhög. Ibland är livet inte mer komplicerat än så!

En lättnadens suck ...

... drog jag idag på jobbet när en helt jätte-engelsk, Sheffield born and bred karl utropade "men dricker ni inte för j-la mycket te på det här stället". Tack gode gud, tänkte jag. Jag äro inte galen eller svenskt trångsynt och gevalia-monogam.

Att dricka te varje timme kan alltså, även för en engelsk människa, upplevas som lite för ofta.

Saker att undra över

Också nåt man kan fundera över: Svenska plural former
Engelska plural former är jätte-enkla, antingen lägger man till ett s på slutet så är det klart, eller så är det nåt lurt med det hela som man får nöta in, som att flera mouse blir mice.
Svenska språket har istället sparat en massa jox från vikingatiden och krånglat till det med inte mindre än 7 olika plural former:

-er
Bok blir böck-er, dock märk krånglet med att den senare vokalen har påverkat den första att gå från o till ett ö. Gäller en-ord med betoning på sista stavelsen, nu hade ju bok bara en stavelse men hej och hå. Persienn-er, kanske är ett roligare exempel.
-ar
Säng blir säng-ar. Gäller en-ord som slutar på -ng.
-or
Blomma blir blomm-or, vilket är krångligt därför det vore mer logisk att säga blomm-ar som ju nu betyder nåt annat. Gäller en-ord som slutar på a.
-n
Äpple blir äpple-n. Typiskt för ett-ord som slutar på vokal.
-r
Sko blir sko-r. Gäller en del korta en-ord. Vilken onödig och krystad regel var inte det?
-
Ett hus är fortfarande flera hus. Ska tydligen bara gälla ett-ord som slutar på konsonant. Men som alltid finns det undantag. Tål att tänkas på.
-s
Som vi snott från engelskan. Handlar om låneord. Omdebatterat, men en avocado blir tydligen flera avocado-s. Fast vem säger det egentligen?

Och VEM kan hålla reda på dessa regler?

Ett spännande ord är test. Folk byter här och säger både en och ett test. Plural blir både flera test, eller flera tester. Jag tänker nu på test i betydelsen prov. Tänker man istället på test i betydelsen hårtest, blir pluralformen unisont test-ar. Är inte det märkligt? Test är dessutom ett låneord från engelskan och skulle med samma avocadologik som ovan även på svenska kunna bli flera tests.

Svensk grammatik är sannerligen inte lätt. Visst har den rykte om sej att vara lätt, eller iallafall ingenting mot tysk eller fransk grammatik. Håller jag inte med om!

Säger ni ett test, testet, flera test, eller en test, testen, flera tester eller kör ni på det svengelska ett test, flera tests? Eller varför inte testa att säga testar! Språk är till för att förändras ...

Bath Hotel

Man tänker sej ofta som svensk att pubar i England är så himla ... genuina. Med egen öl och fula, charmiga soffor och mysiga locals. Det är till viss del sant. Men helt sant är det inte, det är inget. När man väl har vant sej vid alla vidunderliga soffor, lampor med färgat glas, heltäckningsmattor, half pints och ale, upptäcker man att det denna för oss pittoreska inredning till trots lika gärna kan handla om en kedjepub, som en pubversion av McDonalds. Inget särdeles genuint över det. Weatherspoons är en typisk sån kedja. God billig mat, billig öl, inte särskilt mycket locals, snarare studenter, vilka som helst, och så sånna som jag. Weatherspoons funkar alltid. Däremot, ska man till en redig, genuin engelsk pub, och det finns en handfull fantastiska sånna i Sheffield, så ska man bege sej till exempel till Bath Hotel. Bath Hotel har massa lokala ölsorter, bland annat den ljuvliga Barnsley Bitter. Och trevlig personal. Och locals. Och pratvänliga lokaler, ofta är det helt tyst. Aldrig Britney Spears i bakgrunden. Möjligen ett folkmusikband som spelar irländska folkvisor. Det, är en engelsk pub. Det tål att forskas lite i pub-branschen innan man drar ut på pubcrawl och känner sej sådär typisk engelsk. Gör man det får man uppleva det lilla extra och inte bara fula heltäckningsmattor!

Castle Market

Måste få berätta om en av mina absoluta favoritplatser: Castle Market. Aldrig har jag fått en större kulturchock än dagen jag anlände här som utbytesstudent från yttre rymden. Jag skrev en hel artikel om miljön, språket och människorna här. Gangsterpensionärer som röker, spelar kort och går i klungor samt formar stopp med sina mobility scooters. Kött som ligger utspritt på nåt som inte alls liknar en kyldisk. Kycklingar med fossingarna kvar, stora lilagrå oxtungor, hela fiskar. Alldeles fantastiska kafeer med möblemang helt i plast och omatchande, där en kopp kaffe kostar 50 pence. Gammeldags godisstånd där allt säljs från burkar och man får säga sort och vikt och får en egen liten papperspåse med karameller. Genuin sheffielddialekt hörs från alla hörn. Och så en polsk delikatessbutik.



Namnet Castle Market kommer mycket riktigt från det faktum att här byggdes ett slott år 1150. Grunden finns kvar nånstans under gangsterpensionärerna och de rutiga vaxdukarna. Här satt Mary, Queen of Scots, fången. Det är lustigt att tänka sej!




Om ni nånsin är i närheten av Sheffield, måste ni gå hit. Jag skulle kunna tänka mej att man kan jämföra det med Ullared, fast cirka 70 år tillbaka i tiden. Alla små gallerior nuförtiden i Sverige ser likadana ut med Hemtex, Duka, KappAhl och Intersport, samt ett mer eller mindre trendigt kafe och McDonalds. Detta är nånting unikt, om än chockerande vid första anblick för en organiserad och estetisk ikea-katalog-svensk.

Anka over konsgranserna

M har fifflat med installningarna sa prick-kommandot funkar inte, det blir utan detta korta inlagg. Jag har idag hort tva medelalders man kalla varandra for anka pa bussen. Det ar alltid lika roligt.

Busschaufforen: 'ere mate, 'ere's what yer afte' duck
Gubbe: Thanks duck.
B: The stop is o'er theeea duck so yer'ave'to walk back up 'ear.
G: No problem duck.

Min chef brukar kalla mej for blomma. Det ar nog darfor jag sa ofta sager ja till att jobba overtid. Kanske nagot att ta efter?

Power to the Swedes

Ulrika vann igår hela tjottabalongen! Jag blev väldigt överraskad. Coolio, som jag var övertygad skulle vinna, kom bara trea. MiniMe fyra. Och vår egen Ulrika vann. Hon verkade förvånad själv också. Läs om henne här. Och se hennes best bits här.

Lite dystert att det hela nu är över. Roliga minnen dock:

• När Coolio leker drive by med MiniMe's handikappscooter.
• MiniMe är på pickalurven och lägger in stora stöten på en generad LaToya
• MiniMe kör rakt in i en dörr, se här.
• När Ulrika står upp för hela gruppen för att presentera sej vad hon är känd för och hon säger "ja först och främst är jag mamma till fyra vackra barn" varpå Coolio avbryter och skriker "Let's make it five BABY! Let's make it five!" och Ulrika inte alls ser humorn i detta
• När Ulrika lär pojkbandskillen Ben fula svenska ord
• När Ulrika härmar Coolios rap i Gangstas Paradise som den där gubben härmar sin chef i den där klassiska Lottoreklamen.
• När Coolio frågar Ulrika appropå ingenting särskilt "How many of yo kids iz black?" och Ulrika svarar med sin posh accent "I haven't got any black children" varpå Coolio undrar "Can I cum cuddle with you?"
• När Coolio går in till Diary rummet för att efter att ha sjungit Gangstas Paradise låten hela dagen för sina housemates som fått nog, går in dit för att sjunga den för sej själv. Kör, instrument, rap, allt är med. Och det är ju världens bästa låt.

Jag kommer sakna Coolio ...

Sheaf Square

Jag tycker mycket om den här backen upp från stationen, med en typisk pub och den fina dikten på husväggen till en av Hallam universitetets byggnader. Måste säga att det är en snäppet bättre välkomsthälsning än Botkyrkas slogan Långt ifrån lagom ... Skyskrapan i bakgrunden kommer så småningom att vara helt i glas och lysa tjusigt. Man kan köpa en lyxlägenhet högst upp, det ska bli intressant att se vem som gör i dessa tider!

Vårkläderna har anlänt!

Äntligen har den fula rean börjat skuffa sej undan till ett litet hörn och gjort plats för vårkläderna! Jag skulle kika in på Primark, liksom ja sådär i förbifarten, och en timme senare stegade jag ut med två fulla kassar. Men det fanns så extremt mycket snyggt! Och billigt! 10 stycken plagg fick jag för 40 pund, detta inkluderar jeans, skjortor till M, toppar och t-shirts. Detta är mitt favoritköp för dagen:


Det är dock inte ofarligt att shoppa på Primark; tjejen före mej i kön svimmade av efter att hon hade betalat. Folk blev väldigt sura över att behöva omorganisera sej i en ny kö. Ja, den medmänskligheten. Jag undrar verkligen vart Obama får inspiration till sina tal för det är nog inte från High Street iallafall.

Big Brother finalen närmar sej. Och Ulrika är kvar i huset! Som enda kvinna. Och hon slog ut LaToya. LaToya var ju rättså trist, men ändå, hon är syster till en ikon. Ulrika har gått omkring och varit sur i nära en månad och inte ens nämnt Svennis. Ändå vill folk ha kvar henne, intill Coolio, MiniMe och nån pojkbandskille som jag inte vet vem det är riktigt. Dom sjöng Caught in the middle, om sången nu heter så. Brittisk media har uppmärksammat hur Coolios blotta närvaro och självklara alfahannefasoner har fått de ganska mesiga engelsmännen att börja slå sej på bröstet och hylla sin egen manliga klick. Detta är väldigt underhållande att observera. Coolio har trots allt, en slags ironi till sej själv, eller han är omöjlig att ta helt på allvar och därför får han vara som han är, men det blir ganska patetiskt när en medelålders skotsk politiker börjar kalla sina polare för "bro". Jag hoppas att Coolio vinner alltihopa, det är han värd.

Jag ser fram emot sista avsnittet av De Halvt Dolda ikväll. Jag undrar hur det ska gå för David?

Bradford

Jag har just insett att min man idag har lagat alla de tre målen mat till mej utan att vi träffats. Jag kom hem 20 minuter imorse från jobbet när han redan gått, men gjort frukost samt matlåda till mej att hämta med mej när jag skulle iväg på nästa pass. När jag sedan kom hem alldeles nyss hade han varit hemma i en timme och gjort middag, som stod och väntade, men själv gått ut igen. Ibland är livet surrealistisk när man utöver att jobba i skift, också äter mat i skift.

Det är fruktansvärt regnoväder av värsta sort, en sån där sort som man måste prata med främmande människor i hissar om. Jag har pratat med sju olika helt främmande människor idag om att det regnar, och om att det är kallt och att det är horribelt. Plus med alla bekanta människor. Totalt sett har jag nog sagt en 57 gånger idag att det regnar, ja visst gör det.

Dessutom har jag varit i den gräsliga staden Bradford och tittat på hundraåriga ångmotorer med ett dagcenter. Ångmotorer är inte riktigt mitt största intresse, och denna åsikt verkade jag dela med de flesta på dagcentret. Men jag fick ju se Bradford iallafall, vars snyggaste byggnad var en moske. Aldrig mer ska jag gnälla över Sheffield. Sheffield är estetikens mecka i jämförelse.

Vila, ska jag göra nu. Det går inge vidare med mitt nyårslöfte att ta det lugnare. Detta med att äta i skift måste få ett slut!

Fuktigt!

Hela morgonen har jag städat bort mögel i fönstrena och försökt ha så låg temperatur som möjligt inne för att det ska bli mindre fuktigt. Det är sånt som får en på gott humör inför ett 24 timmars pass på jobbet. Som tur är ska jag jobba så gott som ensam. Jag har också bokat tandläkartid och försökt komma fram till en socialarbetare angående jobbet. Ytterligare humörhöjare. Socialen verkar ofta så främmande för sin egen verksamhet. Jag kopplar inte riktigt det. Enda ljuspunkten idag är ett minne från gårdagen, när en busschaffis helt plötsligt blev törstig, stannade hela bussen utanför en kiosk, och helt sonika gick in och köpte en cocacola. Passagerarna protesterade att bussen redan var efter tidtabell. Sket han i. Sånt är roligt tycker jag.

Kuriosa: Strindberg använde aldrig i hela sitt författarliv varken professionellt eller privat uttrycket helt sonika. Sån vetskap har också sin charm.

Nu ska jag bada bort möglet och forstätta min liv i glamour.

Sheffield Station

Världens största urinoar, kallade en stå upp komiker denna hyllning till Sheffields stålindustri i form av en knivegg som möter alla besökare så fort de kommer ut från stationshuset. Jag tycker den är mycket vacker! Stationen byggdes 1870 (lustigt nog samma år som Stockholms Centralstation), och var den sista stationen som byggdes i Sheffield, men fontänerna och kniven byggdes häromåret. Byggnaderna var från början väldigt sirliga men förstördes under andra världskriget. Dessa är från 1956.



Jag filurade omkring här en söndageftermiddag för att kunna ta korten utan en massa störande folk omkringrusande som dom gör på vardagarna. Urinoar eller konst? Ni väljer!

Året har 352 dagar

Jag måste få lov att börja med att skriva om CBB. En av popsångerskorna i huset, Michelle, skulle försvara kvinnornas förmåga att kunna göra många saker samtidigt genom att stryka en skjorta och svara på frågan hur många dagar det går på ett år. 352, sa hon då. Coolios lag vann således och fick äta pizza och dricka öl. Coolio tyckte att tjejerna i huset, precis som hemma hos honom, skulle mata honom med pizza. Det skedde ej. Vidare blev MiniMe full och körde in med handikappscootern i Diaryroom-dörren. Och flirtade med LaToya. En märklig scen. Coolio och Ulrika bråkade över vem som skulle läsa upp inköpslistan med matvaror i flera timmar. Coolio sa att han inte litar på kvinnor. Trots allt, och kanske om Coolio skulle föra en mildare retorik så skulle det bli tydligare, så hade Coolio en poäng. Han ville nämligen köra en lagvänlig matbudget. Alla får bestämma lite. Ulrika ville istället dela upp matbudgeten så att alla fick typ 50 spänn var att köpa för och matlistan kom att bestå av 12 burkar vita bönor och cigaretter. Coolio var hemskt arg. Och så har Mutuya, Sugababestjejen, frivilligt lämnat huset. En omvälvande helg!

Idag har jag fyndat äntligen på rean, i en sportaffär. Vi bor bara några minuter från Sheffields största sportaffär, Decathlon, och ändå hade jag aldrig varit inne där förrut. Men jag hittade en baddräkt som satt riktigt snyggt och ett par pumaskor för en fjärdedel av ursprungspriset! Sånt händer nästan aldrig, särskilt inte samma dag.

Nu ska jag ta och kika lite på Kjerstin Dellert i Stjärnorna på Slottet ...

Ulrika ...

... klarade utröstningen och är kvar i huset!

Själv är jag också kvar i huset, jobbhuset. Mitt andra hem. Så, jag skriver mer imorrn! Nu ska här jobbas ...

Klaustrofobi och höjda busspriser

Det sägs ju ofta att klaustrofobi är en irrationell rädsla. Den är inte så särskilt irrationell dock om man just sitter fast i ett instängt utrymme utan fönster i 20 minuter. Till exempel i en hiss. Med person som jag är assistent till. Så man inte får bryta ut i panik. Då till exempel, är klaustrofobi en väldigt rationell rädsla. Utanför hörs en tantröst - "e ni ok därinne". Ja, vad ska man säga. Någon har tappat en flaska med sprejningsbar matolja i ena hörnet, jag tänker att vi får väl kanske dela på den. Så börjar hissen plötsligt svaja och konstiga ljud hörs. Någon vevar upp oss. Men det var ju ner vi ville. Teknikgubben säger "vi kollar om det går att åka ner nu". Jag tänker att det kan inte vara bra att han inte verkar säker på att detta går. "Om det e nåt kan jag ju alltid ringa i telefonen" fortsätter gubben. "Den funkar ju inte i hissen, ingen täckning där" svarar hans kollega. Några sekunder går. Pang, säger dörrarna, som åker igen. "Vi får väl se hur det går" myser teknikgubben. "Ja, annars så är det jag o han där som delar på matoljan", sa jag. Du kan gnaga på dom där rakbladen. Teknikgubben skrattar. Svettdroppar glänser i min panna. Så stannar hissen, dörrarna öppnas, och vi kom ut, iallafall.

Ja, så är det detta med busspriserna. Dom höjs två gånger varje år, med nåt fånigt som 10 pence, typ en krona. Men detta är symboliskt och något som man ska vara arg över. Idag lyssnade jag på en konversation mellan två väldigt uppklädda damer och en ung kille, och alla hade det något att säga om det nya busspriset. Skandalöst. Girigt. Ohyggligt dyrt. Jag vet en som går in till stan. Hemsk utveckling. Finanskris. Jag skulle just till och le lite överlägset tills jag erinrades att i måndags när jag köpte mitt nya veckokort så gav jag bussföraren de vanliga 15 punden trots att jag visste att det hade gått upp. När han sen sa att det blir 16 pund så sa jag "jasså jaha så det har gått upp ja" och utstuderat långsamt rotade fram ett extra mynt ur portmonnän. Det är kanske är det som kallas assimilering. Till engelsk tant.

Kan nån kolla på De Halvt Dolda nu på en gång och diskutera det med mej! Nu!

Celebrity Big Brotherutröstning ikväll ... heja Ulrika igen!

Stjärnor och blixtar

Idag har jag haft ett ordentligt migränanfall, det första riktigt jobbiga sedan ett helt år, så jag ska inte klaga. Men det var jobbigt, synbortfall, blixtar och så den mördande huvudvärken. Jag har trots allt storstädat på jobbet och dessutom varit på gymmet. Jag piggnade till på eftermiddagen och nu mår jag helt ok förutom att det gör ont bakom ögonen, så jag försöker tänka på lite andra saker. Som julstjärnor till exempel. Vad ska man göra med dom när julen är över? Jag tycker den är så knubbig och söt, inte kan man ta livet av den? Bakom står en amaryllis som har växt sen mitten av november och aldrig slår ut nån gång, så köp en färdigutslagen amaryllis till jul kan jag tipsa! Eller börja tidigare. Ja, julstjärnan ja. Jag har forskat lite i detta ämne och julstjärnan kan överleva ganska länge. De röda bladen kan man klippa bort när de börjar bli fula och så låter man den växa till sej och bli en frodig helgrön växt. Om man vill kan man försöka få den att bli röd igen men det är nästan omöjligt ... Som alltid när nånting är omöjligt blir jag extra sugen på att prova. Man måste täcka over den minst 17 timmar om dygnet så att den tror att det är natt, och så ge den massvis av ljus resten av dygnet, i flera veckor. Man får inte missa detta en enda gång. Kan bli svårt. Jag behåller den ett tag iallafall och är det en snäll och trevlig växt så ska jag låta den växa och bli stor och grön. Julstjärnan var en helig blomma för aztekerna och är ju helt olämplig egentligen att släpa hem mitt i vintern eftersom den hatar kyla. Man kan tycka lite synd om den då.

Nu ska jag ivrigt vänta på att De Halvt Dolda kommer upp för sändning på Svt Play ...

Millenium Galleries - Winter garden

En älsklingsplats, är verkligen detta gigantiska växthus mitt i Sheffields stadskärna. Ett uppskattat lunchställe, bröllopsfotograferingsställe och utflyktsställe. Mer än 2000 plantor från hela världen samsas här, och man kan betrakta dem i lugn och ro med en kopp Fairtrade kaffe i handen från det lilla cafeet. En sån där grej som man borde göra oftare! Kuriosa: När den stora översvämningen kom, juni 2007 då floden som rinner mitt igenom stan svämmade över och gator var täckta av flera meter vatten, fungerade Winter Garden som härbärge för strandade invånare som inte kunde ta sej hem. Bilder från floden framfart kan man se här. Jag har aldrig sett så mycket regn som den månagen 25 juni. Jag försökte förgäves ta mej till jobbet och var så extremt blöt, till slut fick jag ge upp och gå hem. Jag var mycket nöjd med att bo på en av Sheffields kullar och inte i en dal!

CBB - Ulrika är nominerad igen! De allra flesta tycker att hon är uppblåst, deppig och kontrollerande. Till och med la Toya vågade pipa till med lite viskande kritik. Jag tycker ändå, förutom att hon rapar ur sej klicheer konstant, att hon är en ganska vettig människa och roligt att hon står upp mot Coolio. Coolio svarade på Big Brothers fråga hur han känner inför att en tjej i huset (hon som skrek honom i ansiktet) upprepade gånger brustit ut i gråt av ren utmattning och irritation för att Coolio är så extremt provocerande med "Come on, man. She's 30 years old and crying cuz I'm annoying?! Get a life, man. I couldn't care less". Måste erkänna att Coolio har en poäng ...

I own this house, man

Jag har missat en massa CBB för att jag jobbat kvällar, men jag har kollat in hemsidan. Hittade bland annat denna video, 80-talsdans med Ulrika som lärare. Underhållande, absolut. Coolio har blivit lite mer populär igen bland sina housemates. Intressant nog så har han börjat umgås mer med de starka kvinnorna i huset, däribland Ulrika. Coolio är inte så dum ändå. Ulrika och Coolio har pratat om sitt gemensamma problem att behöva skaka hand med folk som är svettiga. Coolio har antibakteriell gel med sej i fickan. Men mest rädd är han för att a fat chick ska pussa honom på kinden. Hmm ... Han är kanske lite dum. Men han lagade en trevlig äppelpaj häromdan och den såg ut att uppskattas, fast kanske inte hans tillhörande "baby, you like Coolio's sweet apples don't ya".

Jag är trots allt ganska imponerad av Coolios konsekventa approach att låta sina flätor sticka upp ur alla slags huvudbonader; jag har hittills sett hätta, hatt och keps. Och att han klarar den udda uppgiften han givit sej själv att rappa i en normal konversation om ett seriöst ämne. Han sjunger också ibland. En av tjejerna i huset försökte och försökte få honom att lyssna på hennes argument medan Coolio rappade hur bra han är och hur rätt han har. Till slut vrålade hon honom rakt i ansiktet, och gick och slängde sej på soffan, där de andra housemejtsarna redan satt och liksom trött betraktade Coolio. Coolio fortsatte oberörd med sin sångrap. Imponerande!

Coolio snor också med jämna mellanrum MiniMe's handikappscooter och leker Drive By. Inga kommentarer nödvändiga!

Stålbollar

Jag gillar dom här stålbollefontänerna i Peace Gardens mitt i city. Men mest ville jag visa det nya parkeringshuset, som jag tycker är ganska häftigt för att vara ett parkeringshus! Bygget till vänster är ena hörnet av vad som så småningom ska bli en skyskrapa.

Nu ska jag uppdatera mej i CBB världen. Jag har jobbat HELA dagen idag, 12 timmar. Så, lite trött är jag.

Om ni inte har tittat på Jonas Gardells dag i Stjärnorna på Slottet så gör det illa kvickt på svt.se. Han och Mark var bland det finaste och mest hoppfulla jag sett på mycket länge.

Natti natt!

Weston Park

Igår beslutade jag och M oss för att ha en vinterpicnick i den stora parken Weston Park. Det var minusgrader och ett vackert frustnupet landskap avnjöts med termoskaffe och kakor. Det var väldigt vackert eftermiddagsljus, under den blå timmen som den kallas ibland. Så gick vi en sväng på museet också. Weston Park öppnades 1875 och var Sheffields första kommunägda park. Weston Park Museum renoverades nyligen och det är verkligen ett intressant ställe som i huvudsak handlar om Sheffields historia. När vi kom hem tittade vi på Sex and the City filmen och åt god mat. Så det blev en mycket lyckad lördag!

Coolio och Ulrika blir mer och mer irriterade på varandra. Ulrika vet inte så mycket om people and shit, sa Coolio på sitt vanliga eleganta sätt. Hon är helt enkelt close minded och inte lika cool som Coolio, menade han vidare. Ulrika reagerar ungefär som en mellanstadielärare säjer åt en elev att inte äta sudd; lite trött, lite mammigt, lite irriterat, lite överseende.

Du gör ris, säger Coolio plötsligt, när det är hans tur att laga mat. Ursäkta?, säger Ulrika snoffsigt. I can't do rice, man, säger Coolio. Jasså, säger Ulrika milt. Men då heter det Could you please help me make some rice, Ulrika. And then I may help you.

Fröken är väl ingen bläckfisk heller.

En ledig lördag

Något mycket ovanligt i mitt obekväma arbetstidsliv (som i England kallas osocial arbetstid - en inte helt ointressant skillnad) har inträffat - jag är ledig på en lördag. Jag känner att jag borde fira detta med att göra nåt speciellt, inte bara diska och stryka kläder. Jag har ingen lust att shoppa, för detta års rea är verkligen inget att hänga i julgranen. Utplockade gamla lagerrester som fortfarande är ganska dyra - nej tack. Lite biosugen är jag. Eller museumsugen. Vi får se.

Tills dess underhåller jag mej själv genom att tänka på Coolio. Ulrika fick stanna kvar i Big Brother, och hon blev inte överlycklig att få stanna kvar med Coolio i huset istället för att se sin man (hon pratar bara om att hon saknar sin man men hon har ju en massa barn varav ett e typ en bebis, eller?). När alla andra tröstade Ulrika sköt Coolio in med ett "you should date a black man, woman" av okänd anledning. Sen gick han och diskade, för första gången på två veckor. Med sin lilla flät-tofs, haltande gång och konstanta tjabbel diskade Coolio iförd gula diskhandskar. Detta var en syn, och alla hans housemates tittade på honom och sa unisont "WOW Coolio du DISKAR ... för första gången!". En förnärmad Coolio svarade då: Det är inte alls första gången. Jag har visst diskat. Men jag diskar bara när alla andra sover". Det är skojigt med en vuxen man, sexbarnsfar dessutom, som på fullt allvar använder sej av denna Lotta på Bråkmakargatan argumentationsteknik. La Toya hade mycket förvånande ett litet samtal med Coolio, då hon viskade (fast hon viskar alltid, så det kanske inte har så mycket vikt): Alla hatar dej Coolio. "Det skiter väl jag i", sa Coolio då.

Någon som tittar på De Halvt Dolda? Tyckte andra avsnittet var bra. Lite synd på övertydligheten att nazisten ska vara så hysteriskt snäll bara för att vi ska fatta. Och att alla vuxna är så helt utan koll. Hade varit skönt med en ett helt normal vuxen människa i serien. Men jag rekommenderar alla att se den! Har man börjat så måste man fortsätta, det är en så ödesmättad stämning och man bara måste få veta hur det går. Vilka får leva, och vilka dör. Jag gissar på att David, den lilla killen dör. Och kanske Ragnars pappa. Och nazistens mamma. Jag tror inte att han dör, det känns som att han är berättelsens kärna och budskap på nåt sätt. Abbes barn får kanske leva. Varför visa samma sak två gånger? Ah, men då dör säkert hon istället. Och Abbe inser hur han tagit henne för given. Ska bli intressant och se om jag har rätt!

Ser också fram emot Jonas Gardells egen dag på slottet ikväll. Läs gärna denna krönika på Expressen. Jag håller med!

Wetherspoons Swim Inn

Dags för nästa Sheffieldplats: Puben Swim Inn. Den ligger precis bredvid vår lägenhet och dessutom nära kontoret, så det är något av ett stammishak för både after work och privata utekvällar. Här åt vi hamburgare dagen innan bröllopet med tärna och toastmastrar. Här åt jag dessutom första gången ute på stan som utbytesstudent i Sheffield. Och jag och maken hade otaliga dejter här i vår ungdom ;). Ett ställe med många minnen och fler lär det bli! Dessutom är det lite lustigt att detta ställe faktiskt var ett Swim Inn. Man hade Turkish Baths här och hela mittenytan var en pool! Byggnaden är från tidigt 1800-tal.

Big Brother uppdatering: Coolio is back! Och han har verkligen dragit på för fulla gubbar och är så enormt irriterande att de korrekta och artiga britterna yttrat elakheter som "du är den mest irriterande människan jag träffat i hela mitt liv" och Ulrika menar att han har "attention seeking Tourettes". Coolio härmar ofta och ganska otajmat MiniMe i Austen Powers filmerna och kallar honom smurf, berättar om hur många fans och tjejer han har och hur extremt bra han på att rappa, baka, gå, dansa, få barn, skådespela, äta kyckling och få brudar, och han är nu officiellt hatad. Blir Coolio lessen för detta? Är det för att gråta och älta detta med Big Brother han går till the Diary Room? Nej, han går in dit och säger "I'm only being annoying cuz I'm bored, man. I'm annoying on purpose, man. I'm testing their limits, and they can't test mine, cuz I've got none. I'm Coolio, man. I'm the coolest person walking on this planet, man.' Etc, i cirka en halvtimme. Det är roligt i redigerat format. Säkert jättejobbigt 24 timmar om dygnet. Men för oss, roligt.

Låt oss hoppas att Ulrika inte åker ikväll. Jag tror att hon är nära ett underhållande bråk med Coolio. Hon har redan sagt att han är barnsligare och dampigare än alla hennes barn tillsammans. Undrar vad Coolio skulle säga tillbaka?

Vart ska vi åka?

Är det någon som har resetips för en långweekend? Jag har fem dagars semester till våren och skulle vilja åka nånstans romantiskt och avslappnande. Jag och maken kan inte enas. Mina förslag är:

Eurostar train till DisneyLand Paris. Det är bara jag som tycker att det är ett bra förslag tyvärr.
Inverness i skotska högländerna.
London
Budapest
Cork på Irland
Bath
Bratislava
Köpenhamn

Alla tips välkomna!

Big Brother uppdatering: Vår egen Ulrika och har sjungit kärleksduetten "Endless Love" med MiniMe utklädd till Diana Ross. Roligt! Kolla här. Coolio har legat lite lågt de senaste dagarna. Han börjar bli lite gnällig. Inte så underhållande.

Go Ulrika!

Roe Wood

Vad kan man längta efter en ledig januaridag i stålstaden? Jo, lite skog. Efter en trettio minuters bussresa kom jag till denna fantastiska plats.







Den ser inte mycket ut för världen, tänker ni, bortskämda svenskar. Men det är någonting väldigt ovanligt i England, nämligen en 400 år gammal skog. Visserligen en skog med asfalterade stigar som kallas park och har parkbänkar överallt, men trots allt, en skog. Man kan läsa en ganska trist text om Roe Wood här. Det är ju kanske inte så spännande med läsning om skog om man bor i Sverige, som enligt svenska som andraspråksläroboken Nya Mål 1 består av 60% just skog. Men skogen är viktigare än man tror. Förra året när jag var i en jättestor handelsträdgård med en vän undrade han, efter en stunds betraktande, "Men Anna, varför står du o smeker på barrträden?". Han jobbar i samma bransch som jag och har turligt nog sett värre udda saker hända, men jag tyckte det var lite pinsamt att min skogsfetish kom ut på det här viset.

Jag försökte också ta kort på ekorrarna men dom uppskattade inte det så det blev inte särskilt tydliga bilder. Jag tycker de gråa knubbiga ekorrarna är snäppet sötare än de rödbruna. Engelsmännen däremot är sura för att den amerikanska grå ekorren, som klassas som skadedjur, nära nog har konkurrerat ut den ursprungliga röda.
Den har bara funnits här i drygt hundra år. Jag gillar den iallafall.




Jag tänker från och med nu då och då skriva lite om en plats i Sheffield när jag inte har nåt annat skriva om, vilket kan hända till exempel när Celebrity Big Brother är slut.

Ulrika är jättesur för att hon är nominerad i den första utröstningen. Vi får väl se hur det går ... Och Coolio har fått den första housematen att gråta för att han är elak? nej. Snarkar? Nej. Äter all kyckling? Njaej. För att han är så irriterande. Ha!

The end of the yule

Idag har jag firat lite Epiphany (trettondagen) iklädd min schyssta lila Primarktröja i min ensamhet. Ja, helt ensam var jag inte för när jag dök upp hos min klient sa hon "nejmen titta, du har klätt dej lila för Epiphany". Jag hade ingen aning om detta men spelade med, det vore roligt att vara en sån som har koll på sånna saker.

Julsakerna rök igår, jag är lessen Nanna. Du kanske kan hålla detta hemligt för känsliga personer. Julsakerna åker fram tidigt hos mej, och bort med en hast. Det är som när man slänger gamla kärleksbrev, det ska ske snabbt och skoningslöst, annars blir det för jobbigt (Nu upprör jag säkert någon som aldrig skulle slänga kärleksbrev men jag gör sånt. Raderar sms, telefonnummer och slänger foton hej vilt). Jag skulle annars frestas att ha jul jämt. När jag var liten lekte jag med krubbfigurerna tills augusti.

Sorgligt var det trots allt, särskilt att kasta pepparkakesläden. 30.Nov.2008 - 05.Jan.2009 R.I.P.

Och julsakerna ser så lessna och undanskuffade ut i sin lilla låda. Ack, ack. Bara 11 månader tills det är dags igen!

Big Brother uppdatering: Ulrika är arg på Coolio för att han äter kyckling TVÅ gånger om dan. Alltså tror han att han är boss i köket eller och kan äta vad han vill, menar Ulrika. Coolio verkar skita i det och rappar WHERE'S MY CHICKEN Y'ALL! (han pratar alltid väldigt högt) och berättar kryddade historier om sina sexuella eskapader som en tolvårig little black boy in da hood. Han har också sjungit Gangstas Paradise flera gånger, alla stämmor inkluderade inklusive instrument och kör. Låt oss säga att Coolio är bra på sin egen rap, inte så mycket på att sjunga melodi. Det gror en växande irritation hos hans housemates. Men det är sjukt bra TV.

Snö!

Inatt snöade det i Sheffield. Ganska ordentligt faktiskt, och vi har hela 5 minusgrader. Det har också blivit strömavbrott i delar av stan. Och så har julljusen tagits ner i city. Jag vet inte om dessa händelser är oberoende av varandra men någon relation kan de kanske ha. Jag funderar över om det är dags att ta ned julpyntet ännu? Innan trettondagen? Här är det ändå ingen som bryr sej om den. Jag ska sitta i möte halva dan imorrn. God rest ye merry gentlemen.

Jag kan upplysa er om att Ulrika är den första att bli nominerad för utröstning i Celebrity Big Brother. Hon måste genast börja flirta med Coolio, annars kanske hon åker.

Coolio startar många av sina meningar med "when I was a little black boy in da hood". Ja, allvarligt. Han har också förklarat att han inte haltar coolt (his own stroll, every brother's gotta have one you see) när han har bråttom, utan bara när fansen ser ... Det är faktiskt något jag funderat över, så jag är glad att jag fått klarhet i detta.

Jag tar nog bort julsakerna ändå ...

Minnen från 2008

Visst är det konstigt när man försöker summera året som gått och så minns man inte riktigt någonting? Så är det nu. Jag har ingen uppfattning om när saker och ting började och slutade, och känner att så får det inte vara. Jag tänkte att man kanske kan använda sej av bokstäver för att få reda i det.

Det första som gör sej påmint i mitt huvud var att 2008 fick jag en ny tjänst på jobbet som innebar mer ansvar och högre lön. Det har varit ganska jobbigt och börjar väl först nu långsamt falla på plats. Jobbmässigt har det varit ett tungt år. Jag minns påsken då jag hade två veckors semester i Sverige och träffade min mormor för sista gången. Det snöade och jag tog massor med kort för att visa mina vänner här. De var avundsjuka att det var så vackert och det var det verkligen. Min make fyllde 30 år och vi hade fest hemma med massvis av balonger. Jag fyllde 26 och jobbade hela min födelsedag. Augusti var en lång och sorglig månad. Jag har rest en hel del detta år. Jag har varit i London, Liverpool, Fagersta, Uppsala, Södertälje Stockholm, Nottingham, Leeds, York, Söderhamn Hudiksvall, Castleton, Prag, Chomutov, Karlsbad och hemma i Sheffield. Jag har lärt känna ett tjog nya människor. Det har varit roligt. Jag firade min första bröllopsdag, det var en viktig dag. 2008 var också året då vi började titta på hus, men stoppades av den omtalade finanskrisen. Kanske blir 2009 året för husköp? Om vi får tag i ett hus är det första jag ska göra att skaffa en katt. Annars har jag inga större planer för nästa år. Kalendern är så gott som tom och det ser jag en tjusning i. Jag tänker fota mycket mer och försöka få den här bloggen lite mer Sheffieldvinklad. Och jag tänker se till att vila mycket och ha roliga semestrar.

Hösten 2008 var ett enda långt maratonlopp av förkylningar, influensa, utmattning, stress och övertid. Det ska inte hända igen. December var däremot en kul månad med alla julförberedelser.

Sommaren är som i en dimma som jag inte riktigt minns. Jag badade en enda gång, i Hälsingland. Det var en regnig sommar i Sheffield.

Mycket hände i världen som lyckades chockera och skrämma oss som borde vara luttrade vid det här laget. Jag tänker framför allt på Engla, skolmassakern i Finland och morden i Arboga. Det var ett konstigt och mörkt år, vilket verkar vara en allmän uppfattning. Få sörjer över att 2008 är över.

Lite glättigare nyheter jag minns är att Carola åkte ur Melodifestivalen innan final. Charlotte Perellis glitterklänning. Mamma Mia filmen. Obamas segertal. Carrie och Mr Big gifter sej. Björn Gustafsson blir stjärna. Blondinbella. OS i Kina. Svts superba serie Singelmammor. Och att folk började bära tajts, leggings, ja till och med de så kallade "ski pantsen" igen.

Var ska detta sluta?

Celebrity Big Brother

Igår började en engelsk mer tacky version av Stjärnorna på Slottet: Celebrity Big Brother. Det är helt enkelt Big Brother med kändisar, och inte bara C-kändisar heller. Mark Owen har till exempel varit med, och vunnit, för ett par år sen. I år är vår egen svenska stolthet (?) Ulrika Johnson med. Hon är känd för att ha varit väderflicka på 80-talet, puttrat med Svennis och varit gift kopiöst många gånger. Nu är hon med i varenda såpa som finns. Ganska roligt är det dock, att i samma hus befinner sej den amerikanska rapparen Coolio. Han har en sidenhätta på huvudet som ett dussin små flätor sticker rakt upp ur, silverpäls, en utstuderad haltande gång och hälsar på fullt allvar alla modellbrudarna i huset med ett typiskt Joey från Vänner "how you doin?". Han presenterar sej själv som en talangfull sexbarnsfar vars älsklingslåt helt klart är Gangstas Paradise, skriven och framförd av ... honom själv. Han har svårt att hänga med när modellbrudarna och de gamla 80-talsprogramledargubbarna som engelsmännen förmodligen minns pratar nordengelsk förortsdialekt med varandra. Han sitter och stirrar förvirrat från den ena till den andra och är liksom helt lost med sina "yo". Som tur är har han två landsman i sin närhet, den ena är ingen mindre än LaToya Jackson, Michaels storasyster med lika liten näsa, den andra är Verne, Mini Me från Austen Powers filmerna. Coolio och Mini Me verkade vara homies redan. Coolio har redan innan programmet proklamerat att han är med för att "get some" och hoppas att "there'll be no ugly chicks". Jag hoppas på att Ulrikas femte barn blir Coolios.

Jag ska hålla er uppdaterade ...

Lite mer innehållsrik dramatik kan man få på svt.se och jag har tittat på Gardells De halvt dolda. Tyckte den var bra, men som Gardell redan förutspått, lite svår att hänga med i för en medlem av Youtube generationen som jag. Jag brukar skriva blogg, diska, prata i telefon och titta på TV samtidigt. Det tolererar inte denna serie. Kanske ska första avsnittet igen.

Och ikväll måste jag såklart se Sveriges egen dokusåpa Stjärnorna på Slottet igen. Men jag tror det blir roligare med Coolio. Helt underbart med folk som tar sej själva på så stort allvar. Han är som familjen Bernadottes amerikanska gangstermotsvarighet.

Januari börjar året, februari kommer näst

Ja, nu är vardagen tillbaka. Slut på taxi till jobbet, korta arbetspass och julfester. Slut på pyntade stadsgator, tomtegröt och julkalendern. In kommer tandläkartider, personalmöten och veckohandlingar. Nästa chans att få ha långklänning på sej blir väl ... nästa nyårsafton. Visst är det tråkigt? Jag har alltid avskytt januari månad mest av alla årets månader. I år känns det värre än vanligt. Det är nästan så jag funderar på att sluta fira jul för att det är så tråkigt när det är över. Lite så känns det med Sverigebesök också. Det börjar bli enklare att leka att jag bor här och alltid har gjort det, än att uppleva känslan att vara riktigt hemma och se den gå över.

Jag tittar naturligtvis på Året med Kungafamiljen på Svt.se. Det är alltid intressant. Victoria stoltserade i burka. Carl Philip körde racerbil. Silvia tyckte det var jättefin att alla invandrarna konde gå på banken i samma hus som polisen väntar på dom i Portugal. Madeleine gjorde ingenting alls. Kungen själv hade en ovanligt framträdande roll denna gång. Och han verkar extra avslappnad och skojfrisk. Han passade bra bland scouterna. Kungen skulle nog ha blivit idrottslärare. Han pratar vansinnigt knackig engelska och ser inte alls nöjd ut i kostym, lyssnades på portugisiska tanter i sjalett OCH hatt bröla någon slags välkomstsång. Men för Silvia är naturligtvis allting "oonderbar".

Det är ju skönt att vissa saker är konstanta.

Nyårsdagen

Välkommen 2009!

Såhär firade vi ...

God fortsättning!