Nytt decennium väntar!

December. Inte bara en månad har gått, inte ens bara ett år utan ett helt decennium. Nollnoll-talet. År 2000, detta magiska milleniumskifte, firade jag i pulkabacken med Karin. Det känns som en världsrymd sedan. Det är bara 10 år om gått.

2001 tog jag studenten.
2006 tog jag examen. Och bytte land!
2007 gifte jag mej.

2010 vet jag ännu ingenting om.
Men nog kommer jag att stanna här i Änglandet.
För tänk vad jag skulle sakna det.

Att gå genom stan vid 6-tiden på morgonen när bara bageriet och tidningskiosken är öppna.
Åka spårvagn längs kullen vid Park Grange sent om kvällen och se panorama över hela stan.
Mata ekorrar i Botanical Gardens.
Dricka te på Marks & Spencer's
Tjuvlyssna på pensionärspar bråka om vilket väder det är på bussen.

Det har på många sätt varit ett fartfyllt år. Jobbet har inneburit många förändringar. Pauserna har varit korta och intensiva de med. Våren var praktfull, sommaren vacker, hösten solig och vintern vintrig. Jag har försökt ta tillvara på varje ledig stund genom att vara ute i nån av alla parker och sovra bland tankarna. Men det har funnits alldeles för knappt med tid, så det mesta har jag fått göra på känsla. Viktiga beslut, nervösa möten, svåra samtal. Det har gått ganska bra.

Englands drottning sa att det här är ett sånt där år som man kan vilja glömma bort. Hon tänkte förmodligen på den ekonomiska krisen och det politiska klimatet. Vilka år vill man då minnas? Alltid krisar det nånstans.

Jag läste i nån artikel att vi människor alltid jagar efter lyckan, i tron om att det snart kommer nåt bättre, och vägrar inse att den lyckligaste stunden i ens liv kanske redan har infunnit sej. Så hade man kanske inte vett att uppskatta den. Min lyckligaste tid i så fall vore nog 1988. Då gick jag på förskolan och fick gå själv över järnvägsbron dit och hem med tre tjejer, och mitt största bekymmer var att vi inte kunde få in Smurfarna på vår gamla TV eftersom vi inte hade tv3. Jag minns den känslan av att jag kan allting, som Lotta på Bråkmakargatan. Åka rulltrappa. Cykla. Plantera krokusar. Vispa grädde perfekt (till mormors förvåning och kanske förtret, för det var nog hennes ursäkt att få vara ifred i köket). Simma på djupt vatten.

Och kanske 2005, när jag satt i föreläsningssalen på University of Sheffield och på allvar lärde mej att uppskata TS Eliot och WH Auden. Och skrev den sista tentan, som var det allra svåraste jag nånsin gjort och det gick bra. Och då kände jag ett sånt lugn. Att roligare än sådär i universitetsvärlden kommer jag inte ha. Så jag lämnade det. Och min lägenhet. Och Stockholm. Och allting som jag var van vid och trött på. Det var oändligt skönt och lyckligt.

Jo, visst uppskattade jag dessa stunder. Och det är ju det som är det viktiga.

GOTT NYTT 2010!

Time present and time past
Are both perhaps present in time future,
And time future contained in time past.
If all time is eternally present
All time is unredeemable.
What might have been is an abstraction
Remaining a perpetual possibility
Only in a world of speculation.
What might have been and what has been
Point to one end, which is always present.
Footfalls echo in the memory
Down the passage which we did not take
Towards the door we never opened
Into the rose-garden. My words echo
Thus, in your mind.
But to what purpose
Disturbing the dust on a bowl of rose-leaves
I do not know.

ur TS Eliots 'Four Quartets' (No 1).
(Hela dikten kan läsas här eller höras här.)

Mellandagar i London

Jag har varit i London i ett par dagar. Det var fullt av juleljus fortfarande och så förstås julrea. En skön liten minisemester. Men nu är det också skönt att vara tillbaka i Sheffield igen!

Hyde ParkKensington ParkSoho's juldekoration Underligt fenomen i Chinatown: ank-lik i fönstren! Mycket oaptitligt, var tvungen att hitta en restaurang utan sådan makaber skyltning. Oxford Street och Regent Street - man kan riktigt se stressen på bilderna! Winston Churchill museet var väldigt intressant och ganska stillsamt och oturistigt, rekommenderas!

2009 i listform

Som den listälskare jag är kunde jag inte låta bli att stjäla denna från Zaba.

1. Did you do something you’ve never done before?

Nej, det har jag nog inte. Så trist av mej!

2. Did you keep any of your new years resolutions?

Jag skulle ta det lugnare och ha mer roligt, har jag för mej att jag lovade. Det höll kanske till mars månad, sen gick det utför!

3. Did any of friends become parents this year?

Inga nära vänner men en hel del bekanta fick barn.

4. Did anyone close to you die this year?

Nej.

5. Which countries did you visit?

Sverige, exotiskare än så blidde det ej.

6. Is there something missing year 2009 that you want year 2010?

Ett eget hus!

7. Which date from 2009 will you always remember?

24 december, en härlig julafton!

8. What was your biggest success 2009?

Karriärsmässigt.

9. Biggest mistake?

Misstag glömmer jag fort och ältar inte över!

10. Have you been sick or injured yourself?

Nej, inte värre än ett par influensor, som var lindrigare än förra årets.

11. Best buy?

Biljetter till TakeThat-musikalen Never Forget - roligt!

12. What did you spend most on?

Makens julklappar.

13. Did someone make you really happy?

Personer jag stödjer på jobbet när de skrev kort till mej när jag bytte lag.

14. Which songs will always remind you of 2009?

Lady Gaga, Pokerface. Michael Jackson, Billie Jean. Justin Timerlake, Sexy Back. Susan Boyle, I Dreamed a Dream.

15. Were you happier or sadder this year compared to previous years?

Kanske lite ledsnare eller snarare tröttare

16. What do you wish you’ve done more?

Träffat vänner oftare, bjudit på middag, åkt bort över en helg med min man

17. What do you wish you’ve done less?

Oroat mej mindre, tjatat mindre

18. How do/did you spend christmas?

Hemma i överpyntad lägenhet med maken och en magknipsframkallande mängd Janssons Frestelse.

19. Did you fall in love this year?

Javisst, för femte året i rad!

20. Is there anything that could have made your year better?

En solsemester i Portugal. Och ett hembiträde. Och en kock.

21. What made you feel well?

Vänner och familj, årets julkalender och promenader i Botanical Gardens.

22. Who did you miss?

Mamma och mormor.

23. The best new people you meet?

Alla i mitt nya arbetslag.

24. Favorite TV programme?

X Factor såklart!

25. Best book?

Tanttidningar!

Nånting om vår tid

Det kryllar av analyser för tillfället om 00-talet i media. Jag kom att tänka på ett citat från en sketch för en femton år sen med Spanar'n och Pierre om mobiltelefoner från Galenskaparnas Grisen i Säcken:

"Du, jag tror inte jag kan påminna mig att jag har gått ute på stan nån enda gång och känt att nu skulle det va gott å få ringa nån."

Och jag undrar så smått när vi fick det behovet?

Och när jag ändå är inne på Galenskaparna, så älskar jag deras lilla pik om svensk sjukvård som nog säger nånting även om nutiden:

Boxing Day 2009

Nu har det sagts God Jul, Merry Christmas och Vesele Vanoce så det räcker och blir över. Nu är julen slut (jag vet att den varar längre egentligen men jag börjar tidigt och tröttnar fort) och jag är både mätt och nöjd och aningen trött på den redan. Precis som det ska vara. Idag har jag gått en långpromenad i den halkiga Sheffieldvintern och lagat avskedsmiddag till Julen. Ikväll ser jag fram emot kombinationen Ranelid/Bergqvist i Stjärnorna på Slottet - kan det bli en ny Gardellsk känslostorm månne? Hoppas det.

På min gata i stan - West Steet, Glossop Rd och Broomspring Close
Sheffield Children's Hospital i juleljus och University of Sheffield Drama Studio (i en ombyggd kyrka!) med puben West End bredvid (där hade jag och maken en av våra första dejter). Lyckades få med en karakteristisk taxibil också! I bakgrunden syns Royal Hallamshire Hospital.
Botanical Gardens by winter
I det fina villaområdet finns en träkoja! Saltas på vägarna görs det minsann inte heller ens i de tjusiga kvarteren
Rean har redan börjat men den tänker jag akta mej för ett bra tag (bilden är från Ecclesall Rd)
Hejdå Julen! Nu blir det inte mera Janssons förrän nästa år! Men den goda fruktsalladen kan jag tänka mej äta året om.

Christmas Day

Himlen har varit blå idag och den "arktiska" temperaturen har stigit till strax under noll. Årets lugnaste dag har jag mycket riktigt tagit det lugnt på, och ätit julmatsrester och läst tidningar. Och så har jag tittat på drottningens jultal om krig, ekonomisk depression och falna kristna värderingar som man borde komma ihåg, vilket avslutades med en karibisk svängig version av God Save the Queen. Och hur trevligt the Commonwealth är, som Drottningen själv råkar råda över. Sveriges kung pratade om hur fint det är att kunna gifta sej med vem man vill och att det är tråkigt att vara arbetslös på julen. Och så läser han en dikt. Budskapet i båda talen är subtilt kristet att tänka på sin nästa. Dock blir det lite skevt när människan som säger det har en guldförgylld vagn bara för sin egen kungakrona att åka omkring i.

Julklappar!

Julklapparna blev en stor succe i år! Jag och maken var exalterade som små barn och han klädde ut sej till Rudolf med röda mulen och delade ut dem i långsam takt, det tog flera timmar innan vi var klara. Jag blev totalt överraskad av VARENDA julklapp, det tror jag aldrig har hänt förrut.

Två sådana här julmuminmuggar fanns i julstrumpan imorse ...Min man fick handgjord choklad av sin snälla fruKlappandet när det hela var överCecilia skickade många fina klappar med detta lilla kort som är en miniadventskalender var då det sötaste jag nånsin sett!
Nu råder julefrid vid gottebordet ...GOD JULNATT!

Julafton 2009

Nu är julafton här, och en vit sådan, både i England och Norden! Engelsmännen köper de sista klapparna i väntan på morgondagen, men för oss är detta finalen och jag är mitt uppe i julbordet som strax skall intas, och efter det blir det julklappsöppning!

Klappar ...Rätta julkänslan har Astrid Lindgren, som får rulla i bakgrunden
Aladdinasken överlevde intakt! Förklaring här. Det var förresten ägglikör som blev utröstad.
GottebordDukat bordGOD JUL!

Merry Christmas from Sheffield!

Vi får en vit jul i år! Alla bilder tagna idag.

Julkalendern är snart slut - jag kommer sakna den!

Kolla in StålHenriks dance moves i refrängen! Genialt!

Janssons vaddåförnåt?

I brist på annat i matväg slängde jag ner en bit Janssons Frestelse i matlådan igår. Och jisses, det skapade reaktioner! Jag kunde nästan inte äta den för att alla ville titta och ställa frågor. Julstressade människor stannade upp i hetsen att få allt klart innan kontoret helgstänger och utropade "there you are eating ham and ... whatsit?". Jag insåg att Janssons Frestelse är en synnerligen svår maträtt att förklara. Sill brukar jag förklara som "pickled herring" och då är det alltid nån som varit i Tyskland eller handlat på Lidl och vet vad det är. Swedish meatballs vet alla vad det är. Gravad lax har de flesta nån gång kommit i närheten av. Men Janssons? Bara namnet, "well it's kind of called Jansson's temptation, it's like, Jansson is this guy and then this is his like, temptation..." Redan där har man förlorat dem. Så jag försöker få tillbaka dem på känd mark genom att säga att det är helt vanlig riven potatis och lök i, och grädde. Det hänger de med på. Men så måste jag ju säga som det är: "And then there's chopped anchovy in it with like some of the ... liquid" och då ryggar de tillbaka alldeles nervösa. Och så äter du skinka till det? Och då börjar jag tänka själv att det är banne mej ganska underligt. Jovisst, så gör vi i Sverige, svarar jag ändå självsäkert. På julbordet ska man ha sill, lax och lutfisk blandat med korv och skinka och köttbullar. Det är som ett smourgooosbooard, förklarar jag, eftersom jag fått lära mej att smörgåsbord och ombudsman är de två internationellt välkända ord som alla vet om. Men Sheffield måste ha missat det. Så jag får förklara det igen och använda ordet buffet, men med många lagade rätter, inte liksom snittar, chips och pilsnerkorvar med tandpetare i. Det tycker de verkar konstigt. Men vi äter samma grönsaker som ni, säger jag för att ingjuta hopp. Brysselkål och kål och annan kål, som Lisabet på Junibacken skulle ha sagt. Men ändå, jag lämnade kontoret med en känsla att vara mycket annorlunda. Så när kassörskan på Sainsbury's dit jag kikade in för att handla invandrig stenbitsrom frågade om jag skulle ha turkey, beef eller pork till min Christmas Dinner så svarade jag "kalkon" och gick hem.

Christmas Crackers!

I flera jular har jag varken orkat göra svenska färgglada fransiga smällkarameller eller köpa den engelska varianten och självklara inslaget till dukningen på varje julfest, men nu, nu ska denna sed in i traditionerna minsann! Jag köpte en lyxigare och vuxnare variant från John Lewis som faktiskt har en del användbara grejer inuti - jag har fuskat och tittat på baksidan av paketet. Det brukar mest vara kindereggaktiga leksaker i men i dessa finns kortlekar, miniräknare, måttband osv. I varje Christmas cracker ska det dock alltid finnas med en partyhatt, ofta av silkespapper och ofta en gåta eller liten ordvits. Om smällkaramellens historia, som är engelsk, kan man läsa här.

Julstädning

Nu har jag precis slutat städa. Det har varit min sysselsättning idag från tidig morgon. Jag har städat där jag inte brukar vardagsstäda, som damma minsta vrå, städa kylen, ugnen, fläkten och bakom bokhyllorna. Det var mycket tröttande och fasansfullt tråkigt. Men förhoppingsvis håller det sej fint nu till julafton åtminstone.Jobbmobilen piper titt som tätt att nu är det TRE CENTIMETER snö ute så det är oklart om folk kan komma till jobbet. Tur att jag inte har jour.
I veckan hade vi lille julafton med några vänner, och detta är julklappsslagfältet efteråt! Man kan alltså förstå att det fanns ett visst behov av städning.
I säcken väntar bara mina och makens ...
Glad fjärde advent!

Tack snön!

Julefönster

Idag har jag inte kunnat motstå att julhandla lite till, även fast jag egentligen är klar med klapparna. Jag köpte lite smått och gott och njöt av att det som borde vara årets stressigaste dag i affärerna så här sista lördagen före jul istället var lugnare än en normal lördag! Anledningen? Minusgrader och snön! Fem minusgrader och tidigare nämnda millimetertunna pudersnötäcke var nog för att avskräcka en hel arme av shoppingssugna mormödrar, flerbarnsmammor och småflickor. Dessa uppehöll sej istället i mataffärerna där de handlade flera hundra färdiggjorda frysta snittar och sen satte sej i bilen och körde hem (snittar och pyttesmå chokladmunkar verkar vara engelsmännens version av smoorgousboord). Gå på stan var det ingen som gjorde. Förutom vikingar vana vid tuffare tag. Tack snön!