Imorgon är det september

Imorse var det faktiskt ganska varmt och lite sol - en stund. Jag fick för mej att klä mej lite somrigt och letade fram ett par capribyxor, kom på att jag inte rakat benen på ett tag och rafsade lite med en rakhyvel samtidigt som jag gjorde alla andra morgonbestyr. Framme på kontoret noterade jag randiga ben: Hår - inte hår - hår - inte hår. Äsch, tänkte jag, man måste ju balansera sin skönhet lite så att det inte blir för mycket för folk. Igår på spårvagnen sjöng en karl till min ära, konduktören sjöng med och jag log vänligt medan jag smsade maken att komma och möta mej ifall de var galna, men det var de nog inte. Bara betagna av min charm, förstås. På vägen mellan kontoret och kvällsjobbet köpte jag en hamburgare och när jag öppnade locket hade de gjort en liten tomatros i salladen, dessutom fick jag specialpris. Så det är tur att jag har lite håriga ben iallafall så jag får vara ifred ibland! Appropå skönhetstips vill jag rekommendera ett underbart balsam från Lush:

Inte en enda kluven hårtopp har jag, trots att jag nu har ganska långt hår som jämt brukar bli torrt efter ett tag. Det kan tyckas lite dyrt, men är extremt drygt och fullt av näring.

Små positiva saker i en annars tråkig, stressig och jobbig månad. Jag som brukar tycka så mycket om augusti. Det har varit som att åka karusell, ramla av och spy i en vecka (nåja, sex dagar var jag hemma sjuk, dock med jour), sen upp på karusellen igen. 30 år hann jag visst fylla också. På IKEA.

Men jag känner mej mycket starkare, ganska glad och snabb i tanken, beredd och stridslysten. När jag tänker efter har jag lärt mej en hel del det här året om både mej själv och andra. Det blir nog bra på det hela taget. Snart kommer julpyntet och det piggar alltid upp. Min kollega är säker på att det blir en indiansommar i oktober. Det hoppas jag på. Några ljumma höstdagar med färgsprakande träd, en kopp kaffe i Botanical Gardens, skogspromenad.

Augustibilder: Kräftskiva, födelsedag, löv som skiftar färg, äpplen på gång, telefonhysteri, trösterik Marabou och svenska tidningar, regn regn regn, shopping, god mat.

En kort sketch som är lång

Vansinnigt roligt.

399 timmar sol

Den regnigaste sommaren på hundra år, är en av nyheterna ikväll. Dessutom blev det bara 399 soltimmar. Det är bara någon timme om dagen.

Igår satte vi på värmen i huset och jag sov i fleecepyjamas första gången för säsongen. Sommaren var inte bara kort, den var inte alls. Rönnbären lyser röda där det ganska nyss var rosa körsbärsblom. Det finns rönnbärsträd nästan överallt, blandat med fruktträd - någon måste ha planerat detta så att det blir lite fägring både vår och höst. Igår väntade jag över en timme på min lilla by-buss. Det var dåligt väder och då bytte de helt enkelt ut en av de vanliga bussarna mot en dubbeldeckare nästa timme. Förvisso sur både på in och utsidan kunde jag inte låta bli att le åt det ganska charmiga resonemanget. Dessutom, om man sitter högt upp på övervångingen kan man skamlöst glo in i folks fönster. En massa katter, böcker, rengöringsmedel, ölflaskor, figuriner och torkade blommor. Ibland någon liten unge som glor tillbaka.

Det har blivit kallt nog för att använda alla mina sjalar igen, alltid något! Och skafferiet är fullt av te. Men så snabbt det blev höst. Jag väntar fortfarande på sommaren.

Simply the best

Hur kommer man på någonting sånt här? Hela texten finns här.



"Det ska jag bara säga han länsmansjävel, jag stånkar korv och vänder mossa och böjer gräs och eldar päron och tvättar knutar och spiller lort och krymper rök. Det hinner ingen fan med bockfrämmat! Spörar han inte det är han dummare än en feltrummad gris."

Ineffektiv

Galenskaperiet fortsätter. Denna är underbar! "Om man hade gjort mindre så hade det blivit mera gjort? Nej, men det hade blivit mera ogjort och det hade gjort mindre."

Oväntat besök i paradiset

Skapelseberättelsen goes queer.

Livets hårda skola

Bank Holiday Monday. Ännu en regnig dag. Ändå går jag på långpromenad, inte rätt ut i skogen som jag helst vill men till en park vågar jag mej. De kan ju inte gärna vara överfyllda med stojande barn i det här vädret. I lördags var vi mest inne förutom lite påtande i trädgården och igår var jag bara ute och handlade ett par timmar, så idag känns det som att jag behöver ut och få luft. Tänk så olika det kan vara, jag läste någonstans att Iglesias den äldre knappt varit utanför sitt hem på en tio år sådär. Då skulle jag ha blivit vansinnig för länge sen.

The magic secret waterfall

I Endcliffe Park är det stora tivolit nästan öde. Några barnfamiljer strosar omkring, en hel del är ute och joggar och hundar rastas överallt. Det hörs knappt några ljud, bara lite hundar som skäller då och då och barn som gnäller då och då. När jag står och beundrar vattenfallet ovan så kommer det dock ett jehu på sparkcykel vrålande. Jag hinner tänka, ånej, ett barn som jag inte har tålamod med såhär i regnet, med pms och en jobbig dag framför mej imorgon som ligger som ett stort åskmoln runt hela huvudet. Det visar sej dock vara en mycket charmig pojke. "WOW!" utbrister han först. Han tittar upp på mej. "Vilket fint magiskt hemligt vattenfall du har hittat!". Föräldrarna kommer flera kilometer bakom, himmel vad fort de kan sparka sej fram på de där sparkcyklarna. Han vrålar därför så högt han kan: "MAMMA! PAPPA! DET FINNS ETT HEMLIGT VATTENFALL! KOM NU!". Under tiden delar vi vår förtjusning över hur fint det är. När föräldrarna äntligen kommer så är han förtfarande eld och lågor, och jag skrattar lite, och de skrattar också. Jag tänker att nog måste det vänta en bättre värld framöver, om det finns barn som är så här.

Skiftar färg. Bra regnskydd.

Jag gömmer mej för ett skyfall under ett gigantiskt träd med så tätt lövverk att jag inte blir det minsta våt och iakttar en liten flicka i rosa regnställ i kön till karusellerna som ser missmodig ut. Hennes pappa har hästsvans och inget regnställ och ser också missmodig ut, dessutom blöt. "Pappa", säger flickan med eftertryck och gör en konstpaus. Rösten är spänd av återhållen gråt. Hon håller pappan i handen och tittat upp på honom med vädjan i blicken och fortsätter "pappa, jag tycker inte att det här är så roligt".

Inte så roligt.

Och jag ser pappan blicka ut över detta fält av lera och hoppborgar och arga barn och sockervadd som smälter i regnet, och högst troligen tycker han inte heller att det här är så roligt, men det är värt det intalar han sej, för dotterns skull. Och så nu detta uttalande.

Det är som om flickan har tänkt att jag får väl åka blöt karusell nu då om pappa prompt ska gå hit. Men plötsligt fått denna insikt att nehej, det här är ju inte särskilt roligt. Finns det en chans till förändring? Och så möts dessa krossade förväntningar och jag tänker att det är en sällsam stund av sanning i allt detta. Ett möte just så som det är nu, som skulle kunna vändas till någonting på riktigt roligt. Men det är för svårt för pappan att krångla sej ur situationen. "Vi har ju åkt ända hit nu", säger han. "Gråt inte", fräser han sen.

Och jag undrar om det här blev en lektion i livets hårda skola för flickan i rosa regnställ. Så roligt, är det inte alltid. Och att gråta hjälper inte alls. Hon står där och snörvlar i karusellkön. Pappan tar upp mobilen och stirrar på den en stund.

Jag hoppas hon ser det magiska vattenfallet. Kanske en annan dag.

Ett speciellt ljus idag. Det mesta får den här grågröna färgen.

Murrig, matt grönska

Säsongens första näsor

Tuttan Nysilver

Jag älskar Tuttan Nysilver. Vilken häst rider Madeleine på idag?

Höstens skatter

Det har varit en riktig mathelg hittills. Det är Bank Holiday Weekend och jag är närapå helt ledig. Jag hade planerat utomhusaktiviteter, hade gärna gått Sheffeild Round Walk i sakta mak till exempel. Men igår både regnade och åskade det och idag regnar det men det var lila moln redan vid tio-tiden i förmiddags så det kändes inte lockande att gå i skogen. Parker och stan vill jag akta mej för, det är ett himla hålligång på folk när de får en ledig måndag att festa sej fram till. Vid fyratiden idag hade de redan börjat, till och med den lite lugnare affärsgatan som leder fram till början på vår kulle kantades av idel stilettklackar, neonklänningar och killgäng i jeans och finaste skjortan.

Maken och jag har istället prioriterat lite lugnt och stillsamt umgänge med varandra, vi har ju knappt setts under den senaste intensiva jobbtiden. Städat, fixat, tvättat och framför allt lagat mat. Jag kan inte minnas sist jag lagade både lunch och middag hemma. Om man lagar all mat från grunden så hinner man verkligen ingenting annat än att handla mat, laga mat, äta mat, diska, plocka undan, laga mat, äta mat, diska, plocka undan. Men det har känts riktigt lyxigt. Ikväll väntar färsk makrill med färskpotatisar som är små som körsbär och sparris med smält smör. Efterrätt är massvis av svarta vinbär, kanske det godaste jag vet.

Nytt i fruktdisken - mjälla engelska små äpplen

Lokala plommon

Vackra, och goda!

Makrillen är fylld med smör och örter

Bara i augusti går det att hitta svarta vinbär i välsorterade mataffärer. Fantastiskt gott och barndomsminnen i varje tugga

Kräftskiva

Kräftskiva med IKEAs hjälp. Tur det bara var jag och maken, de där sångtexterna var i värsta laget. Kräftorna däremot var goda!

Årets sommarpratare

De sista veckorna har jag lysnat på en hel hög med sommarpratare, mest medan jag kurerade min konstiga influensa. Det var flera som var stora besvikelser och flera som var helt fantastiska. Allra bäst var Lars Lerin. Det var som att öppna en lucka rätt ut i universum.

Några andra jag tyckte om var Märta Tikkanen, Marika Carlsson och Klara Zimmergren.

Vilka var era favoriter?

English weather in an English garden

Upptäcksfärd i trädgården. Med rosa gummistövlar gör det inget med lite regn. Sitting in an English garden waiting for the sun.

Garaget i bakgrunden

Lilla snigel

En liten, liten snigel vid fågelbadet i vår trädgård. En sinnlig liten figur. Jag minns insektsutställningen för ett par år sen på Weston Park Museum när de bland annat visade två sniglars parningsdans i extrem närbild. Något man inte kanske just hade tänkt sej skulle vara oerhört vackert, men det var det.

Mumin-love

Fina ramen till finaste mumintrollet. Jag har letat länge efter en söt ram till muminbilderna från Sverigebesöket. Detta blev perfekt!

Mjuka kanter

Det börjar väl arta sej igen, livet, efter den totala utmattningen förra veckan. Bara att inte ha jourtelefonerna lyfte ett tungt ok från mina axlar. Det är svårt att förklara hur pressande och stressande det är att jaga efter de satans otygen. Går man på toa - då ringer det. Tar man ett bad - då ringer det. När man just spetsat gaffeln med första biten middagsmat - då ringer det. När man bråkar med sin man - då ringer det. När man tittar på en film - då ringer det. Och svara ska man. Råd ska man ge. Och kriser ska man lösa. Att kunna lämna kontoret och inte behöva svara i någon telefon känns som att hoppa fallskärm uti det riktiga livet. Jag utnyttjar min frihet så mycket som möjligt. Dricker kaffe. Läser lite i en bok. Köper present till en alldeles ny bebis. Går på konditori och kollar in höstmodet (det ska vara djur i år, leopardmönstrat, ormmönstrat, krokodilmönstrat, tigerrandigt, små små renar, hästar, rävar och katter).

Något jag har lagt märke till både denna och andra kvällar mitt i veckan då jag gått en vända på stan just innan stängningsdags är att det är bara kvinnor i affärerna, en och en, lite trötta och långsamma. En gång gick en dam nästan rätt in i mej och sa förlåt skrattande och förklarade att det här var hennes egna lilla tid efter jobbet då hon gick runt helt i sin egen värld och samlade kraft för att orka gå hem. Jag förstod henne precis.

Jag köper en gammaldags skurborste i en affär och kassörskan blir alldeles till sej, för det första att någon i min generation skurar över huvudtaget och för det andra att hon kommer att tänka på sin mormor som använde skurborstar till allt av trä, bord och stolar skurade hon med hårda tag. Och jag får veta att hon har en son som är 34 år och som beter sej som ett barn och nu har hon fått nog säger hon och funderar på hur osannolikt det vore att han skulle köpa en skurborste.

På det franska konditoriet är de trevliga som vanligt och jag har inte varit där på länge men de minns mej ändå. Avnjuter en fantastiskt god äppelkaka och känner mej pånyttfödd i största allmänhet.

Snart väntar ett bad utan att bli avbruten av någonting. Det är tur att man kan se detaljerna att vara tacksam över. Ända sen jag mötte den där tanten på bussen en gång som jag skrev om, hon som tackade chauffören och Gud för en safe journey home och naturligt välsignade bussen, har jag tänkt mycket på det, att hon nog var en mycket klok människa. Varje bussresa, varje biltur som går vägen är någonting att glädjas över. Just trafiken har jag funderat över sen jag läste boken Ingenmansland, där författaren menar att vi människor inte alls är så kortsiktiga och egoistiska som oftas påstås, särskilt i ekonomiska kalkyler, och menar att en sådan sak som att trafik kan flyta överhuvudtaget tyder på att vi har stor sammarbetsförmåga och omtanke om vår nästa. Det försöker jag tänka på, för nästan hela dagarna har jag anledning att bli arg och irriterad på folk. Det hör inte till min natur att bli det, jag är i grunden en optimistisk människa som vill se det bästa i alla och blir stundtals helt dränerad när jag måste vara strikt och barsk och på skarpen. Jag tror det är det som gör mej så utmattad när jag måste jobba mycket övertid, att jag inte hinner bli mjuk i kanterna igen mellan passen och sitta  och lulla lite om blommor och livet och bilar i en rondell som är vackert som en dans. Jag får försöka att praktiskt planera in sådan uppmjukningstid hädanefter, annars kanske man blir en satkärring.

Kräftor

IKEA har kräftor! Hur de smakar ska jag rapportera om senare. Dessutom har de festpaket med hattar och dukar och allt möjligt, till och med snapsvisor. Mest fantastiskt är det lilla instruktionshäftet till the English. Någonting för SFI att haka på? "Skoal" på er!

The mantelpiece

Jag är överförtjust i the mantelpiece. Vi har bott så trångt hittills och aldrig haft nån plats att rada upp fina saker på. Nu kan jag sitta och mysa här hur mycket som helst. Jag kan knappt bärga mej tills jag kan ha julpynt här!

Trädgårdsbukett

Alldeles egen bukett, plockad i trädgården. Stor humörhöjare att njuta av den. Maken har planterat rädisor och är även han väldigt nöjd. Plocka blommor, det har jag inte gjort på flera år.