Trött och väldigt sliten är jag mitt i en intensiv jobb-period. Det vackra vädret håller i sej men jag klarar inte av något stoj och stim från studenter i parken efter en dag av hysteriskt ringande telefoner och söker mej istället till den gamla viktorianska kyrkogården bakom Ecclesall Road. Där sitter jag en stund och dricker kaffe bland andra människor som också gillar lugn och ro och är lite eljest. En stor del av dem bär slokhatt. Dit har jag inte kommit än.
Jag tittar lite på gravstenarna och reflekterar över det nästan ofattbara i att här ligger män som kämpat i Napoleon-krigen, barn som dött i kolera-epidimin på 1830-talet, soldater som vårdats av Florence Nightingale, rika viktorianska stålindustri-herrar, människor som drunknat i den stora översvämningen 1864, en äldre dam som dog i sitt hem när Sheffield bombades under andra världskriget, 84 år gammal. De viktorianska gravarna har änglar och ornament inspirerade av antikens Grekland, sirlig poesi och skulpturer. Första och andra världskrigets gravar är släta stenar med enkla bibelverser eller "Rest in peace". Som om man inte riktigt hade tid att vara högtravande. Det var för mycket elände.
Det är kanske den vackraste och mest vemodiga plats jag vet.
 |
| "Gone to be with Christ which is far better" |
 |
| Vacker sten |
 |
| Förfallet kapell |
5 kommentarer:
Det var en vördnad för både liv och död tänker jag på, orden finns kvar och människan lever vidare genom att hon minns som en individ. Annars tänker jag på att du är inte mycket äldre än de stojande studenterna;-) men hunnit så mycket i ditt unga liv. Lite fler pauser skulle vara bra och en riktig semester hälsosamt.
Jag var äldre än studenterna även när jag var student :)
Jo mognaden är väldigt varierande, inte bara hos ungdomen.
Och här är en som ofta promenerar omkring på kyrkogårdar, när hon reser. I Bohuslän finns många annorlunda gravplatser .., jag minns en med snäckor och musselskal i stället för blommor .., MÄNGDER med skal!!
Elisabet: Det låter intressant!
Skicka en kommentar