måndag 5 mars 2012

Direkt från verkligen

Tillbaka på jobbet. Överlevde dagen. Jourtelefonen åter på vardagsrumsbordet. Alla mejl från förra veckan öppnade och sorterade. Att göra imorgon, att göra nästa vecka, att göra NU.

Är trött. Tröttare än trött, jag är så trött att jag inte orkar vara trött, så trött att jag inte orkar sova. Jag känner mej som att jag varit på en liten egen planet omlindad i bomull och skönhet, krokusar och muggar med cappucino, och nu bara slängs jag ut kylan och jag kan inte vakna riktigt. Drömde mardrömmar hela natten och vaknade varje timme. Först var det drömmar om att jag kom för sent till jobbet, missade bussen, sprang alldeles svettig på motorvägen och så vidare. Mot morgonsidan drömde jag istället att jag glömde att gå till jobbet, och nu försöker förklara detta för min chef. Detta gör mej klarvaken ungefär halv 6 och jag sätter mej upp i sängen och löser tre korsord innan jag sover en stund igen. När jag vaknar funderar jag en lång stund över detta med Melodifestivalen och avsaknaden av melodier. Jag hör Torstens låt i huvudet medan jag ligger i sängen och glömmer att gå till jobbet. Jag minns när jag var en åtta, nio sådär, det gamla goda nittio-talet, då kunde jag alltid sjunga lite på varje låt efter att bara ha lyssnat på dem en gång i den enda finalen. Nu är den enda låt jag kommer ihåg Torstens. Detta får mej lite ur balans.

Hursomhelst glömmer jag inte att gå till jobbet och jag missar inte bussen heller, jag är för tidig till och med. Jag ser en mamma komma förbi studentboendet tvärsöver gatan och ge en trave nytvättade, nystrukna kläder till sin universitetsstuderande son på kanske 19 år, på sin väg till jobbet. När jag ser det så får jag lust att ställa mej mitt i gatan och snurra runt och skrika WHY, sådär som folk gör i filmer filmade uppifrån med roterande kamera, ösregn, blått mörker och en blixt på slutet. Men det gör jag inte. Men jag undrar det, varför gör mammor så?

På bussen sitter två killar i trettonårsåldern och leker med sina moderna telefoner. Hela tiden frågar den ena om olika tjejer, och om dom är "online". När det väl är någon som är online, så säger den ena "ska du inte prata med henne då" och varje gång svarar den andre ett förläget "nääääeeee". När jag var tretton fanns det rasthallen med pingisbordet som forum för flirt men det verkar ju inte enklare nu.

När pojkarna går av står en tjej och väntar på sin kompis som kommer med samma buss. Det är en 20 meter från busshållsplatsen till skolans entre. Ändå väntar hon, så att de kan gå in tillsammans. Den känslan kommer jag ihåg, den speciella tidiga tonårsvänskapen. En kollega smsar om vi ska ha lunchrast tillsammans idag. Det är väl lite samma sak. Det är fint.

8 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Å hoppas det kommer att bli bättre när du väl kommer in i det igen. Men visst är det tufft efter lite semester att komma in i den stressiga rytmen igen.
Fint du skrev om vänskapen också och om att vara tonåring. :-) Tror aldrig det blir enklare egentligen detta med att ta konstakt....
Kram!

annannan sa...

Tänk om du visste var han bor så att du kunde smyga dit och sätta en lapp på hans dörr. Beware - his mother is still taking care of his laundry!

Monica sa...

Sov så gott inatt, det gör du efter den natten och denna dag:-). Hoppas det blir mer balans på jobbet också. Och själv kommer jag ihåg Lottas och Christers låt och Thorstens. Och det är allt. För övrigt sa väninnedoktorn här att du inte ska arbeta så långa dagar med så många arbetstimmar per vecka och jourer på det, fast hon förstår när det är människor som är beroende av ens insats, hon kan inte lämna folk i sticket heller, jag tycker hon arbetar mycket men inte så mycket sa hon och hon har alltid fått och kunnat ta längre sammanhängande ledigt för att komma igen, nu är hon en månad och lever lyxliv på SPA m m. Ja vi får se framemot lite lyxdagar så småningom:-)

Trillingnöten sa...

Vilka vardagsbetraktelser :) Jag gillar.

Steel City Anna sa...

Saltistjejen: Barn som precis blivit tonåringar vurmar jag lite särskilt för, de kan se så himla vilsna ut!

Annannan: Det är nog relativt vanligt och jag tror nog engelska tjejer inte reagerar nämnvärt. På en talkshow häromdagen var alla kvinnor överens om att man inte ska tjata på män när det gäller hushållssysslor utan göra dem själv, det blir ändå snabbare och bättre, och så dödar man inte erotiken :) Tror det skulle vara fängelsestraff på ett sånt uttalande i Sverige.

Steel City Anna sa...

Mamma: Nej, det vore skönt att slippa särskilt jouren men nu görs det ännu mer nedskärningar.

Trillingnöten: Man tänker bra på en buss :)

Elisabet. sa...

Och jag älskar dem också ..,. dina små betraktelser!

Steel City Anna sa...

Tack Elisabet :)