Jag har tittat lite då och då på serien I Anneli på Svt, samt på deras nya satsning, som av nån anledning kalas för feel-good-serie (trots att alla genomgår mer eller mindre tragiska förändringar), Våra Vänners Liv.
Båda serierna grundar sej i de mindre trevliga delarna av livet - skiljsmässor, otrohet, sjukdom, förödmjukelse, ensamhet. I Våra Vänners Liv läggs liksom en mysig dimma av manlig vänskap och gemenskap över problemen medan Anneli skruvar problemen ett snäpp för mycket och manar till skratt, som ofta sätts i halsen. Trots detta så känns det senare programmet så mycket mer äkta och svider så mycket mer. I de senaste programmen av båda serierna så finns en nästan identisk scen:
Mamma, Pappa, Barn. Skiljsmässa. När och hur ska vi berätta för barnet? Mamma och pappa diskuterar dilemmat på engelska vid frukostbordet över barnets huvud som ropar -Sluta prata engelska!
Svenskt samtidsdrama. Lite korrekt och tillrättalagt illustrerat. Pappan filmas med handkamera när han väntar vid ett övergångsställe i djupa tankar så att han nästan glömmer att gå över. Men jag berörs inte så mycket.
Av någon anledning, trots att jag skrattar, så bränns allvaret och tragiken så mycket mer i Annelis version, när Majsans man kommer hem till henne och ber henne om att skriva på skiljsmässopapprena, i närvaro av Majsans katt. Majsan säger då på skånsk engelska att I think we should discuss this when he is not around.
Roligt.
Tragiskt, men roligt.
Och konstigt nog, mera träffande.
4 kommentarer:
Har inte sett de programmen men detta med att diskutera på engelska så inte barnen ska förstå har jag hört flera använda.
Men visst är det en ganska "vanlig" scen? Just det där med engelska över barnens huvud (snart får man väl lära sig andra språk att kommunicera på för barnen lär sig engelska illa kvickt!)...jag måste kika på den där "Anneli" tror jag! tack för tipset!
Intressant att jag också tyckte det var väldigt bra - scenen med Patrik hos Majsan alltså. I Anneli. Jag tyckte att det var mycket konstigt att Anneli beskrevs som rolig. Det är den ju inte - väldigt ensam och tragisk istället. Och när Anneli och Liket sitter i pariserhjulet och menar att de ska kompromissa, trots att Anneli vill ha en tjej och Liket en kille. Det är ju verkligen ledsamt. Inte särskilt roligt.
Monica och Trillingnöten: Jag tänkte också att flickan var så stor så att hon nog borde förstå en hel del engelska ...
Nanna: Jag tycker, trots tragiken att I Anneli är ganska rolig, fast vissa scener är liksom bara genomsvarta. Och lite roligt tycker jag att det är med pariserhjulscenen också, det blir ju ofta sådär när man ska kompromissa, även med sej själv.
Skicka en kommentar