Imorse satt jag i en taxi och åkte förbi den ena sandiga vulkanen efter den andra från Playa Blanca (ovan) till Arrecife. 
Jag blev barnsligt fascinerad av att havet var precis intill landningsbanan och spenderade nästan hela resan med näsan tryckt mot flygplansrutanNär planet lyfte blev ön snabbt alldeles pytteliten och havet jättestort, och de små vita kuberna till hus med gröna fönsterkarmar var som konfetti strösslat runt stränderna. Fyra timmar senare har det blivit mörkt och planet sänker sej över Manchester, som är en enda lång ihopsnurrad julslinga av glittrande ljus som aldrig tar slut. Någonstans hade jag väntat mej Arlandas skogar och spridda sjöar. Men sen, när jag sitter i en annan taxi hem till Sheffield och åker genom Peak Districts låga stenmurskantade betesängar så känns det ganska hemma ändå.
Och himlen, den ser iallafall likadan ut överallt.
5 kommentarer:
Åh mina älsklingar, förstår att det ibland känns förvirrande vilket land ni ska landa i men hemma är ju Sheffield med. Vilken härlig vy med blommor och hav, tror det är Trillingblomman. Så vackert! Nu ska jag kika om jag fått foton också:-) puss!
Vad underbart! Jag älskar faktiskt att flyga av nån anledning! :)
Tittar på första bilden igen med blomman, vilket otroligt härligt foto och kan inte fatta riktigt det var igår du tog den:-). Fint som det vackraste vykort! Här har varit en jämngrå dag, från morgon till kväll och regnet strilat ned. November i ett nötskal:-) vet inte hur det varit i England?
Folk är så blase när de flyger, jag tycker det är helt fantastiskt att det går att flyga överhuvudtaget. Jag skulle jättegärna vilja sitta med piloterna och kolla på alla knappar och grejer men är lite för stor för det kanske :)
Jag är också väldigt intresserad av flyginstrumenten av någon anledning:-) och tänker jag det allra minsta så är det hela rätt ofattbart, tänker på de första flygningarna när det testades, det får man tacka för att någon vågade.
Skicka en kommentar