Dag 8. Ett ögonblick

Ett ögonblick, det måste vara bröllopsdagen. Aldrig har jag planerat och våndats så mycket för ett enda ögonblick! Och så fort det var över. Och så trött jag var efteråt. Det var som att det där ögonblicket var så intensivt och laddat att det tömde alla reserver.

Och jag minns den, vigseln, i minsta detalj. Sällan har jag varit så totalt närvarande.

Ceremonin var på engelska, men ringarna bytte vi på våra modersmål. Det ögonblicket var det finaste - det blev liksom inte helt på riktigt förrän jag sa nånting på svenska. Det var hemskt viktigt för mej.

Utdrag ur bröllopspogrammet:

Blessing and exchange of the rings

P: Lord, bless and consecrate Anna and M in their love for each other.

May these rings be symbols of true faith in each other,

and always remind them of their love.

Through Christ our Lord

C: Amen

Groom: Anno, tento prsten je znamenim vernosti.

(Anna, take this ring as a sign of my love and fidelity.)

Bride: M, tag emot denna ring och bär den som ett tecken på min kärlek och trohet.

(M, take this ring as a sign of my love and fidelity.)

Efter löftena sjöngs denna psalm under nattvarden:

I will be the vine

And you will be the branches

All you who live in me will never ever die.

I will be the sign

I will offer many chances

So live, oh live in me and you shall have new life.