Ett kakfat med sju sorters kakor som ingen äter av förrän efter mötet. Försynt. På väg ut.
Gå hem med famnen full av köpepizza.
Jourtelefonen.
Människoberättelser av det sensationella slaget.
Förhållning.
Maktens språk.
Undanglidning.
Svarta finbyxor och blus. Rollspel. Kostymer och utklädningskläder.
Människor som förvånar, som gör en häpen och besviken, eller skiner alldeles guldgänsande när man minst anar det. Som när man säger i Sheffield You're a star när nån gjort nåt extra, nyttigt fint och hjälpsamt. Stjärnor.
Livet som alltid kan ses från så många vinklar. Varje historia har en regnbåge av ansikten.
Att lyssna med magen.
Styrka vällande inifrån.
Och det är bara tisdag ännu.
Det lilla ljus jag har, ja, det är sånt som man får fokusera på. Den sjöng jag ofta när jag var liten. Ain't gonna make it shine, just let it shine.
2 kommentarer:
Vilken färg, vilken musik, den versionen var ny för mig. Far din hörde genom lurarna så han kom också och lyssnade:-). Lite mer färg skulle jag önska som arbetat i de vita byxornas och rockarnas land i 30 år;-). Kände jag blev glad inombords på en gång av kören. Bestämde att jag oftare ska kolla upp vad som finns att gå på här. För övrigt verkar du haft en både krävande och intressant dag, jobbigt med den där jouren så ofta efter lång dag. Hoppas det blir lugnt. Puss älsklingen <3<3<3
Den sjöng min Anna också .., ofta, ofta.
Så jag undrar vad du arbetar med! Så där på riktigt.
Skicka en kommentar