lördag 21 november 2009

This Is It



Det blev bara en liten film istället för 50 mastodontföreställningar. Och min tanke är: Vad synd! när jag sent omsider äntligen ser den omtalade Michael Jackson-filmen. Så sitter jag och tänker genom de alldeles för långa två timmarna filmen pågår. Vad synd att det skule gå så illa. Mest intressant är attt se Michael prata som en vanlig människa med dansarna och teknikerna. Mot allt sunt förnuft förvånas jag över att han pratar som vilken människa som helst, tjurar och trilskas, skäms och ber om ursäkt för sej själv som vilken människa som helst. Alla hyllningar från gråtande fans kunde klippts bort. Så kunde filmen fått ett trevligt 1 timme och 20 minuters format.

Michael Jackson är för övrigt kusligt lik Jack the Pumpkin King från The Nighmare Before Christmas när han har på sej sin svarta och vita scenkostym, och vad gäller den sorgsna men självsäkra personligheten likså ...

1 kommentar:

mamma sa...

Det väcker ju mycket undran och frågor hur han kunde vara så skärpt och proffsig fram till bara någon dag innan han dog. Stämmer ju inte alls med erfarenheten att han då skulle kunna ha så mycket droger i sig och i den mängd det sas. Man undrar vad som hände honom egentligen? Så helt otroligt begåvad han var.