I den elfte timmen på den elfte dagen i den elfte månaden avslutades det första världskriget 1918. Idag är det Remembrance Day (den stora ceremonin skedde dock i söndags). Traditionen med just vallmoblomman som symbol startade med den här dikten:
En tanke hinner man skänka mitt i julstressen och sina egna vardagsproblem till att önska att det aldrig mera blir några världskrig.
3 kommentarer:
Ja det stämmer till eftertanke. Lyssnade på dikten och inget går att förändra med det som hänt, bara nu och framtiden....
Sett det finns kort och blommor från gamla föräldrar som nu måste vara i 95-årsåldern och hela livet sörjt sina unga söner som dödades i andra världskriget.
Jag var och tittade på det stora monumentet vid Barker's Pool idag, det var överöst med vallmokransar, många från barnbarnsbarn till soldater som dött i första världskriget och en del änkor och föräldrar som sagt till män som dött i andra världskriget. Det blir väldigt mycket mer påtagligt att tänka på krigen när man ser det så konkret och att det fortfarande är så många sörjande efter första världskriget hade jag aldrig tänkt på.
Jag tänkte en gång till och måste räknat fel på 95-årsåldern, kanske hundra? Men sett korten de skriver till min son o s v. Och det är väldigt rörande och sorgligt.(När jag var på West museum berättade man mycket för barnen också om hur det var förr.) Det finns ju många pigga gamlingar i England som han som sprang upp- och nedför stupen i Peak District och hade fjärils-exkursioner och tyckte själv han var lite slö nu efter 90 fyllda:-) Du och jag måste ju ta pauser när vi gick uppför där, luften tog ju slut:-)
Skicka en kommentar