Sov dåligt inatt. Vaknade vid tre och sen igen vid fyra av hals- och öronont. Vaknar trots detta fylld av någon form av energi. Ut och kriga, så känns det just nu att ta sej till jobbet. Jag kommer att tänka på någon sportkommentator som sa att det kan vara bra att ha en skada i en stor tävling för då fokuserar man på den istället för på sina egna nerver. Jag ler lite åt denna jämförelse. Jag är nervös för lite av varje men så sjuk och trött att jag inte orkar vara det. Dagen går under omständigheterna bra. Jag är brutalt ärlig och kör på, bara. Mamma smsar att hon är inlagd på sjukhus. Maken är fortfarande lite yr efter sin lilla incident, men svullnaden har gått ner. Vi går en liten promenad i Ecclesall Wood eftersom det för första gången på mycket länge är en solig kväll. Vi orkar inte handla mat. Han hittar en paj i kylen och lägger den på en stor vit tallrik, med tre små pluppar ketchup som dekoration. Åt detta skrattar han så att han får ont i stygnen. Mamma smsar från sjukhuset, snart läggdags. Jag plockar en bukett av riddarsporre och fina strån i trädgården.
4 kommentarer:
Usch att ha många att oroa sig för. Jag känner igen det, har varit av och till så här de senaste månaderna. Jag önskar er all styrka och bättring.
Jag tänker ofta också när jag är lite sjuk att med tunnelsyn fungerar jag ibland bättre; i friskt tillstånd flackar jag så lätt med blicken,
Annannan: Tack så mycket! Ja, tunnelseende kan vara till nytta ibland men nån gång måste man ut ur tunneln också och lufta sej lite :) Kanske i höst :)
Hoppas det inte är nåt allvarligt med din mamma. <3
Karin: Hoppas jag med!
Skicka en kommentar