Full rulle

Maken väcker mej med kaffe. Rusar iväg till kyrkan. Jag inser att jag inte ska iväg nånstans idag. Får en bubblande energi. Skrubbar badrumskaklet med tandborste och hänger upp nytt duschdraperi. Efter att ha tvättat rent kranarna skvätter jag en extra vända med fönsterputs som jag lärde mej i ett städprogram på UR när jag var nyss utflyttad ur föräldrahemmet, så att de riktigt skiner. Känner mej mycket tillfredsställd särskilt med detta. Analyserar denna plötsliga lycka med rent badrum: på kontoret går allt runt runt runt, man slutför en sak, något annat har redan börjat, 25 saker till avbryter en, man måste göra om, börja om, det bara fortsätter. Här och nu, städinsats på 30 minuter, energiutlopp, resulat tydligt, behövs inte skrubbas mer på en vecka iallafall.

Äter frukost. Stryker och tvättar. Hänger kläder. Det luktar gott när tvätten torkar. Sätter mej på en stol i trädgården, läser en gammal Hemmets Journal, äter hallon och en bit mörk choklad. Dricker mera kaffe. Maken kommer hem, somnar på soffan. Jag känner mej trött. Känner att jag måste jobba lite, för jag vet att imorgon kommer jag inte kunna koncentrera mej alls. Som i ett getingbo. Eller kanske en myrstack. Kanske är det imorgon jag får dåndimpen, tänker jag. Blir stressad. Känner att jag måste få luft, måste gå ut. Går långpromenad. Träffar en katt.

Det blir kallt. Tänker att jag inte gillar sommaren, särskilt inte den här månaden. Tittar länge på en staty av en fågel.

Blir mycket sorgsen. Ringer maken, hämta mej? Det gör han. Gör kaffe fast jag säger att jag inte vill ha. Han åker till jobbet en stund. Jag får för mej av outgrundlig anledning att kolla igenom förra årets delaration, förbereda lite för nästa. Blir på extremt dåligt humör. Slutar med detta. Jobbar lite till. Sätter in kyckling i ugnen. Saknar våren. Undrar hur det kommer vara nästa vår?