tisdag 3 juli 2012

Stockholmsglimtar

En solig semesterdag i huvudstaden. Fotografiska Museet besöktes och Strindbergs-utställningen var intressant. Promenad längs vattnet. Måsar och salt luft. Långt från Sheffield. I början efter flytten kunde besök hit kännas nästan plågsamma, så mycket saknade jag havet. Nu kan jag längta efter en engelsk trädgård. Och njuta av både och.
Gröna Lund - numera bäst på håll.




Många nätter har det varit här i något som känns som en annan epok och kanske en annan människa.

4 kommentarer:

annannan sa...

Det där känner jag igen precis. Jag har funderat över hur ens känslor förändras.

Under lång tid kännetecknades mina resor till Skåne av en oerhörd bitterljuv känsla så snart jag kom in i vad som verkligen är Skåne (över bron när jag kommer med tåget från Kastrup, fram emot Höör när jag kommer med tåget norrifrån). De senaste gångerna har jag inte känt den, det har känts vanligt och bra. Däremot har jag varit väldigt ovillig att resa därifrån, men inte på det där sorgliga nästan outhärdliga sättet.

Det tar tid att bli hemma på två platser.

Monica sa...

Härliga bilder från en härlig dag! Och det är svårt att fatta allt man gjort och hunnit med och om det var samma människa? Fantastisk vad livet rymmer.

Saltistjejen sa...

Ååå Stockholm i mitt hjärta...!
OCH jag fick nyligen veta ATT jag faktiskt kommer få se Stockholm i sommar! TÄNK! Jag hade ställt in mig på att det inte skulle bli av men nu kommer jag få det. Mmmm...! Så nu kan jag njuta av dina bilder utan att känna mig ledsen över att inte få återse staden jag älskar. :-)

Steel City Anna sa...

Annannan: Ja, det är skönt att kunna ha en lite mer avslappnad inställning till hemlandet :)

Saltistjejen: Vad kul, det måste vara ännu jobbigare att bo så långt bort!

Mamma: Ja, det var en fin dag!