fredag 25 maj 2012

Önskerubrik 3 "Detta hade jag gjort om jag bott kvar i Sverige"

 
Detta hade jag gjort om jag hade bott kvar i Sverige, undrar Trillingnöten. En inte helt lätt fråga att svara på, för jag har lite svårt att tänka mej att jag skulle ha bott kvar i Sverige. Nu har jag bott i England I 6 år. Det är ganska länge.

Jag hade en stor lust att resa bort och vartifrån jag fick drivkraften att flytta och etablera mej i ett helt nytt land utan en enda släkting vet jag inte, men den fanns där och var okuvlig. Maken var ju bara en simpel pojkvän då, också han utan någon familj i Engand. När jag tänker tillbaka på hur det var den första tiden, hur jag sökte jobb, blev intervjuad för att få mitt National Insurance Number (ungefär som ett engelskt peronnummer), ansträngde mej för att förstå sheffieldska och hankade mej fram på en 600 pund i månaden ungefär, undrar jag vart jag fick energi ifrån. Dock så känns detta, plus min avklarade lärarpraktik i förorten och min tenta i modern litteratur i en gigantisk gymnastiksal i Sheffield, som att jag klarar nästan précis vad som helst. Det är känsla jag är tacksam för. Så kanske skulle jag klara att flytta tillbaka till Sverige också.

När jag gick i högstadiet diskuterade jag och min kompis Stockholm och hur det är att höra hemma någonstans. Hon hade bott på en annan plats i Sverige ett tag och nu flyttat tillbaka. Hon sa att Stockholm är inte hemma. Inte om man bor i förorten. Stockolm är hemma för folk på Söder som heter Felicia och aldrig har åkt pendeltåg. Det där tänker jag på ibland. Uppdelningen. Pendeltågsstationen. Pressbyrån. Pizzerian. Den gamla vackra kyrkan som glöms bort. Skolor i DDR-design. Likadana. Emellan förorterna och staden och förorten: skog. Motorväg. McDonalds. En fabrik. Man liksom bor i förorten, men man lever inte där. Jobbet är i stan. Universitetet. Långa restider. Tunnelbana. Stressgången. Bion. Affärerna. Kafeer, restauranger, utelivet. Vem umgås på den lokala pizzerian? Jag skulle sakna England, pubarna, umgänget över åldersgränserna, mångfalden och mångkulturen som har kommit längre än i Sverige och är välfungerande på ett annat sätt.

Hade jag aldrig flyttat hade jag ju inte förstått detta. Jag hade nog jobbat som lärare eller pluggat vidare i någon mindre stad i Sverige. Jag hade kanske trott att Sverige är världens bästa land och att allt vi gör är standard för andra länder att nå upp till.

Kanske hade jag engagerat mej politiskt och lagt all energi på det. Struntat i karlar, köpt en katt.

4 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Åh vad intressant! Jag är nog glad att det blev England för din del i alla fall :) haha!

Monica sa...

Mycket intressant att läsa och vad nyttigt och hälsosamt det är att vidga vyerna, mina har också blivit vidgade tack vare er båda:-), jag har fått uppleva mycket nytt på äldre dar;-), det är jag tacksam för.

Saltistjejen sa...

Vad härligt att läsa om hur du tog dig fram i England!! :-)
Och det som din kompis sa är tyvärr alltför sant tror jag. Och det gäller inte enbart Stockholm eller ens Sverige. utan alla länder tror jag.
Kram!

Steel City Anna sa...

Trillingnöten: Det var kanske tur :)

Saltistjejen: Det var inte så lätt i början! Jag tror nog att Stockholm är ganska extremt när det gäller uppdelning, ensamhet och likformighet. Men visst finns det grupperingar överallt på gott coh ont.

Mamma: Ja du har fått se lite av varje :)