Spindeln i nätet

Sista dagen i juli. Och nog för att mycket i mitt yrkesliv går ut på att vara spindeln i nätet, men den här månaden känns det snarare som att jag har fastnat i det. Hälften av juli var jag blöt av regn, den sista veckan blöt av djungelfukten som intagit stan. Det är ironiskt att vi gifte oss i juli när jag ogillar denna tid på året så hätskt. Nu öppnar jag porten till augusti. Lite frisk luft, kraft att blåsa bort spindelnäten.

Underverk

Rosorna i Botnical Gardens har nästan blommat över. Doften är intensiv. Några är ännu i full prakt. Oerhört vackra.

Ganska ledigt

Jag har inte haft en ledig dag på ganska länge och inte denna vecka heller, men idag kändes det iallafall ganska ledigt eftersom jag slutade vid två. Jämfört med trippelpass är det rena semestern. Jag gick raka vägen till en pub och åt söndagslunch, läste en svensk tidning och försökte tänka att dagen var lång, jättelång. Jouren har varit ganska lugn även om den väckte mej imorse. Jag har brutit ihop ganska många gånger denna månad och det har varit nyttigt tror jag. Det har funnits folk att bryta ihop tillsammans med och plocka ihop bitarna med. Nu känns det som att botten är nådd och det är bara att ta tag och simma uppåt. Jag orkar, hinner och vill inte älta. Försöker ta en liten bit i taget. Bara denna lilla paus har bringat lite klarhet i huvudet igen. Igår kväll bara snurrade det. Till och med funderade jag en stund på att ta in på hotell för att slippa se röran hemma som jag inte har tid och kraft att ta itu med. Att bara köra på i tunnelseende kändes lättare än att stanna upp. Nu har maken dammsugit och städat köket. Toan är skurad och en maskin tvätt på gång. Det känns lite bättre. Är det aldrig så rent så hinner jag ju ändå inte vara hemma och njuta av det - när jag är ledig nästa gång är det stökigt igen. Jag köper en stor bukett blommor åt mej själv för att fira denna insikt. Lyssnar på Johnny Cash.

Sen målar jag naglarna i en hysteriskt lila nyans. Lägger mej i en park och tittar på moln, tills de första regndropparna kommer. Det är mer vanligt sommarväder nu jämfört med djungelhettan. 20 grader, sol ömsom skurar. Spanjorerna har dunjacka på sej (osäker på varför det är så många spanjorer i stan just nu, men skulle tro att de är här och rekar lite inför en termin på nåt av universiteten). Känner ett stick av hemlängtan när jag ser en sommaräng med rölleka och rödklöver, men så läste jag den här artikeln. Jag är rätt nöjd, ändå.

Mjukt

En sak som är bra med sommaren: fina mjuka strån. Jag blir alldeles lugn av sådana här tuvor.

Den här växten har jag glömt vad den heter, får stora rosa blommor?

Stolt och trött

Jag tycker öppningsceremonin igår kväll var fantastiskt fin. Extra stolt över Sheffield-bandet Arctic Monkeys som uppträdde. Underbart att sjukvården hyllades. Det var verkligen allt som är det bästa med Britain, på en och samma gång.

Sommarkväll i Botanical Gardens

Ljum, kan man inte kalla den, sommarkvällen. Men regnfri iallafall. Tänk att det blev vår i januari, vinter i april och höst i juli, kanske blir det sommar i november? Nåja, grönt är det. Och planteringarna är vackra. Och ljuset, det betyder mycket. Det känns som om man får mer tid. Skulle jag jobbat så här mycket i november hade jag inte sett dagens ljus alls.

Så blev himlen mörk ...

The London Olympics!

Idag börjar det, OS! Inte så många tecken på det just i Sheffield, men gott om vimplar och flaggor är det. Lite roligt hade det kanske varit att åka till London. Fast skrikande folkmassor är väl det sista jag behöver. Jag är helt ointresserad av sport också. Fast jag tycker om detta att världens länder samlas. Jag gråter alltid när nån vinner guld, oavsett vem det är. När de står på prispallen och lyssnar på sin nationalsång. Man skulle ha mer sånt egentligen. Guldmedaljer då och då i vardagen. Det skulle pigga upp.

En dröm i rosa

Rosa verkar vara julis färg. För en gångs skull sken solen och man kunde beundra sommarblommorna ordentligt. Det har regnat så mycket att daggkåporna i vår trädgård har vänt sej ut och in som paraplyer. Urdåliga på att samla dagg, men kanske sitter det nåt litet kryp därunder och håller sej torrt.

Femte bröllopsdagen

Maken har köpt en kamera till sej själv, jag tyckte att det räckte med en kameraväska så här fem år in i äktenskapet. Och ett gulligt kort. Nu får vi bara hoppas att vi hinner träffas idag!

Intensiv hetta

Sommaren kom idag, lite sent iår. Förvisso startade den ju tidigt i mars men tog sedan paus. Runt 30 grader idag, blå himmel. Imorse när jag gick ut rös jag till som när man fryser, fast av att det var så hett redan. Kroppen fick en chock. Rabatter och vägar ser nästan dammiga ut redan, hur kan det gå så fort? Förra veckan översvämningar, nu tropisk värme. Fuktig, klibbig värme. Kladdiga mynt till busschauffören, sur svettlukt närhelst man kommer för nära nån, illröda ryggar och en hel del brittiska fräkniga unga män med bar överkropp och adidasbrallor. Sommaren är här.

Unna sej!

Tabita är terapi för mej just nu. Och jag unnar mej minsann. Belgiska praliner av trevlig tant på marknaden efter jobbet. Gud så goda.

Jul-i

Vissa dagar i juli har snarare känts som november i väntan på julen. Jag hade städat undan ljus för sommaren, tänkte att då skulle man sitta på en uteservering eller i trädgården med ett glas vin. Istället mumsar vi inne i mörkret, maken och jag, den enda lediga kvällen tillsammans hittills denna månad. Och värmer oss med te och funderar på att sätta på elementen.

Ser inte så goda ut kanske men det var de, äkta vaniljkräm och färska aprikoser. Tjusiga brickan från Indiska.

En relativt ny grej jag kommit på - bara lassa allt möligt gott på en tallrik, typ som tapas fast med, ja, lite vad som helst. Parmaskinka, körsbär, rödlök, aprioser, vitlöksbröd. salami, ett revbenspjäll bara sådär för att jag hade lust.

Vansinnigt god paj.

Känslor en söndag

Utanför dörren

Det börjar bli en tradition detta, att jobba kväll och jour på söndagarna. En god sak med detta är att den där kliande känslan söndag kväll när jag ska försöka förbereda mej på veckan som kommer inte infinner sej, för jag är redan på jobbet och det kräver all min fokus vilket kan vara skönt. Maken är som vanligt i kyrkan. Jag springer runt hela förmiddagen upp och ner för trapporna och försöker städa, läsa bloggar, laga mat, svara i telefon, lägga personalschema och packa för nattjobbet samtidigt. Då och då ser jag en figur i ögonvrån och är helt övertygad om att någon går omkring här, men förmodligen är det solen och speglarna som spelar mej ett spratt. Det får mej åtminstone att stanna upp och säga till mej själv: en sak i taget. Vädjar till min rationella hjärnhalva: Tid jämfört med att-göra-lista=omöjlig ekvation. Prioritera, säger jag till mej själv, som du gör på kontoret, också hemma. Jag prioriterar en stund framför datorn med en kopp kaffe. Solen har gått i moln. Lyssnar på dagens sommarpratare om Utøya. Försöker tänka en enda tanke fullt ut, men det går inte. De kommer istället huller om buller. Tacksamhet över ett fåtal människor som gjort saker och ting bättre den här veckan som gått. Bilder av figuren jag sett i ögonvrån - vad var det? En kvinna i vita kläder eller ibland svarta, med håret i knut, böjd nacke. Nyheten om det tragiska i Denver. Texten på en gravsten jag såg i onsdags, en av många vita från andra världskriget, Royal Air Force  - Died in the cause of peace. Jag försöker förstå denna mening. Det ligger någonting i detta enkla sakliga meddelande om det egentligen oerhörda. Vad får jag fundera över nästa år när jag har semester. Nu ska jag äta lunch, och springa till spårvagnen.

Those that I fight I do not hate/Those that I guard I do not love - W.B Yeats

Bära tunga kassar

Bland det roligaste jag hört. Så träffsäkert! Nog bor det en liten gulletussa i oss alla. Gulletussan om det där med feminism.

Stålstäder

En nästan exakt likadan finns utanför Kelham Island i Sheffield - den här fanns vid ån i Fagersta.

Sverige-detaljer

Det är de små detaljerna som talar bäst, tycker jag. De här bilderna är sommar-Sverige i en liten ask för mej.

Stugan

En regnig kväll och regnig morgon i Sverige. Stövlar, lupiner och utedass, röda stugor, tät granskog. Sådant kan jag sakna i England, men en kväll och en morgon, det räcker för mej.