Jourtelefonen ringer klockan fem. Nog skulle jag jobba ändå, men hade gärna sovit mellan passen. Funderar på det ironiska i att jag sitter och dricker mumbo jumbo från Hälsokosten för att orka med mitt eget arbete, och så dessutom någon annans, och att jag bor i ett sött litet hus som jag aldrig hinner vara i med en trädgård som suttits i två gånger hittills. Den börjar för övrigt se ut som en djungel. Det har jag suttit och tänkt på sedan klockan fem. Gräsklipparen är sönder.
Det är en kall men solig morgon och efter regnet i helgen känns det ungefär som när Noa landade på berget Ararat. Jag dricker flera koppar kaffe och bestämmer mej för att gå uppför och nerför alla backarna till det första passet för att rensa huvudet. Medan jag diskar frukostdisken kommer denna uppbyggande melodi i mitt huvud, och mitt i alltihop så skrattar jag för mej själv. Antingen har jag blivit tokig, eller så är det ett litet uns av lycka. Nåja, let's gå ut och möta frälsaren med fröjd.
4 kommentarer:
Det är ett konstigt beteende folk har att ringa och väcka någon klockan fem, väcka den som arbetat själv dag och kväll ibland natt med och ska arbeta dubbelarbetstid själv nästa dag igen. Ja jag skriver igen ta hand om dig Anna, men det är inte lätt, nej svårt att ge råd, för verkligheten är som den är. Kan bara hoppas och be den ska bli bättre och att du håller, älskar dig, mamma.
Det är nästan så att jag börjar gråta!
Här kommer barndomsminnen susande så det svänger om det!
Elisabet: Världens hurtigaste låt :)
Mamma: Dricker Sambucol :)
Bra Anna, jag hittade inte det här, får hoppas det hjälper mot virus och bakterier, det ska göra det!
Skicka en kommentar