Igår på spårvagnen dök det plötsligt upp en härlig äldre dam som jag brukar se lite då och då på stan. Hon är lite av en kändis. Folk skakar på huvudet åt henne. Hon sjunger alltsomoftast. Och när som då så håller hon en liten predikan för dem som råkar finnas i närheten.
Hon hoppade på spårvagnen för att hon såg två poliser i den. "Hej allihop!", sa hon. "Låt oss alla le mot varandra!"
Folk tittade upp och log lite roat. Damen hade ställt sej mitt emellan poliserna och fick för sej att välsigna dem. Sen sa hon till alla i vagnen:
- Ta vara på våra fina poliser! De är bärare av vattenspannar, att hälla på eldar av hat. Kom ihåg det ni också - bär på vatten, inte eld. Nu ska jag gå av! Ha en trevlig dag!
Tanten mittemot mej sa att hon kände sej lite upplivad, så det kanske låg nåt i det hon sa, den halvgalna predikanten.
Och jag tänkte att för att vara galen, så var hon ovanligt klok.
2 kommentarer:
Det är inte ofta jag blir så rörd att jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken när jag läser på bloggar, men nu blev jag det.
Tack som berättade.
Och den kvinnan .., nog gör sådana människor SKILLNAD.
Var väldigt vackert och klokt det hon sa!
Skicka en kommentar