lördag 8 september 2012

Sommar

Det är väldigt varmt och strålande sol men jag tar mej inte för med något särskilt spännande. Har jouren och efter en ganska lugn vecka på den fronten sätter det igång vid åtta imorse ungefär som väntat men något hopp fanns det ändå om att få kunna fokusera på annat. Varje gång den plingar till så är det en gigantisk hand som kramar ur mej som en trasa och jag blir sittande. Samlar energi till en sak i taget. Städar köket (pling), tvättar lite (pling), går en sväng i trädgården (pling, pling, pling). Jag tappar upp badkaret till hälften och sätter på duschen och leker att jag är i en lagun med vattenfall. Det går sådär. Mest tänker jag på att hela badrummet skulle behöva skrubbas. Jag hinner bara just klä på mej innan det plingar igen.

Ligger en lång stund och bara tittar rakt fram. Tankar ploppar upp lite då och då. Ända sen jag såg damen snedda över trädgården bara för att vara borta i nästa sekund har jag sett en en massa skuggor, skuggan av en människa. Inte bara hemma i huset utan lite varstans. Det har hänt ett par gånger i veckan. För ett tag sen jobbade jag och min kollega över och jag kände en hand på min axel och studsade till. Min kollega satt mitt emot och såg frågande ut. Vad var det där? frågade hon lite skrämt. Det måste ha varit en stor humla eller fluga, sa jag. Det hade surrat runt en del insekter under dagen. Men jag hade sett en skugga. Det måste hon också ha gjort. Näe, nu går vi, sa hon.

Det är en hel del som tror att det spökar i vår gamla byggnad. En nyårsafton var det bara jag och ekonomichefen kvar. Hon som brukade vara mycket korrekt och stram kom in till mej och undrade lite försynt om vi kunde gå samtidigt. Jag sa att jag inte heller tyckte om att vara ensam kvar. Hon lyste upp och sa "det är andarna, visst!". Jag skrattade och sa att det mer var byggjobbarna jag tänkte på, jag hade varit sist att låsa en gång och hittat några i källaren som skrämde vettet ur mej. Men nu börjar jag ju undra. Nog för att jag är ganska andlig med just spöken har jag inte haft så mycket närkontakt med och förnekat att de finns alls. Jag försöker tänka ut logiska förklaringar. Synvillor? En överarbetad hjärna som spelar mej ett spratt. Men varför skuggor? Och det där med handen, den kände jag ju. Humlor har himla små händer, det känns inte helt trovärdigt.

Några andra som återuppstått är Bobby och JR. Jag är eld och lågor över att Dallas börjat igen. JR är fortfarande den mest underhållande skurken i TV's historia. Första avsnittet av nya Dallas gick i onsdags. Jag ser fram emot nästa.

Imorgon planerar jag att gå en kortare promenad än förra söndagen. Det ska bli 25 grader. Börjar känna av en snuva, men hoppas på att relativ vila idag kan råda bot på den. Nästa vecka blir hektisk igen. Kanske därför jag är så trött. Bara av att tänka på den.

3 kommentarer:

Monica sa...

Oj det där med skuggor blir jag fundersam över, några sådana har jag aldrig sett heller även om jag har varsel:-). Förstår du måste fundera. När en kollega hade gått bort i Uppsala så hörde vi hennes steg, vände oss mot dem, det gjorde många, vi kände på något sätt också att hon satt vid sitt skrivbord fast vi såg henne inte.
Det finns förstås mycket historiskt i era hus, både hemma och den byggnad ni arbetar i. Hoppas nu folk kan ta egna beslut på jobbet så de inte ringer så mycket imorgon eller i arla morgonstund. Sov så gott och skönt med lite sommarvärme så du kan sitta i trädgården. Passa på:-)

Monica sa...

När det gäller Dallas så sägs att inspirationen fick manusförfattaren David Jacobs av Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap, med lite tillägg som glitter, glamour och rikedom så skulle det bli fem avsnitt som blev 357 och tretton år med JR som den uthålligaste. Det sägs ju att Bergman tittade på alla:-).

Steel City Anna sa...

Mamma: Det där med handen var konstigast hittills :) Min kollega vill inte jobba över med mej mer :)