Lugn och skön dag idag. Läst en massa tidningar i trädgården, pysslat lite, ätit nyttig och god mat. Maken laddar för the Great Yorkshire Run imorgon. Jag funderar på företaget Hemmet och på hur mycket bättre saker och ting funkar nu såhär 5 år in i äktenskapet, när jag har börjat behandla vardagssysslor som just ett företag. Det är inte så ofta folk skriver om hur saker och ting går till i det lilla tycker jag, förutom att klaga på att karlar inte gör nåt utan arbetsledning. Jag har slutat att jämföra vem som gör mest och ha någon typ av prestige i vem som städar och lagar mat bäst. När en syssla är avklarad så uppskattas det, och den som har lagat maten får beröm och tack.
När jag slutade med detta jämförande slutade också maken med det. Eviga listor om att det här har jag gjort, vad har du gjort och vem ska göra de tristaste som ingen vill. Damma, tvätta fönstren. Jag tänker effektivitet - målet ska uppnås snabbast möjligast. Jag kan laga mat och diska samtidigt, då gör jag det. Maken kan dammsuga mycket noggrant på samma tid, då gör han det. Storhandling har vi slutat med. Han köper allt som är tungt, jag köper färskvaror i affären på hörnet efter jobbet. Vi stryker tvätt i skift. Jag fixar badrummet, som jag tycker om. Han fixar i trädgården. Damma hatar vi båda två. Så då gör vi det mycket sällan. Livet går vidare även i ett dammigt hem. Jag städar kylen, han tvättar fönstren. Soporna är helt makens område. Det funkar! Antalet städ-relaterade gräl närmar sej noll. Jag ser det som företaget Hemmet, maken tänker sej det hela som laget Hemmet, vilket passar hans mer optimistiska natur antar jag, jag är lite mer krass men nån ska vara det också. Målet är detsamma.
5 kommentarer:
Just så är det här med! Jag bryr mig inte ett dugg om vem som gör vad, bara det funkar. Fast det är klart ..., nu glömde jag garaget.
Och pannrummet.
,-)
Låter alldeles otroligt bra och huvudsaken att det fungerar. Här lagar jag ju all mat eftersom ingen matlagningskurs i världen hjälper vet ju både du och jag,-) och jag blir alldeles otroligt trött på att laga mat ibland och då struntar jag i det. (Nu när inget hungrigt barn bor här). Och disken får jag säga till om fortfarande men den ska göras nästan meddetsamma och det görs utan knot, han måste bara få lite arbetsledning först:-). Sedan spikar, snickrar, tapetserar och målar jag med förstås men far din handlar väldigt mycket efter lista och hittar han inte det som står där går han in i en till affär och letar:-). Tvätta gillar han med, jag sorterar först. Blommor och växter är ett okänt kapitel men försöker hålla dem vid liv om jag inte är hemma. På det hela har han utvecklats hyfsat med tanke på den uppfostran han kom med,-). Och att städa tillsammans så mycket bättre det känns. Damma avskyr jag med.
Hälsa rare mågen massor med lycka till i springloppet från svärmor och svärfar:-)
Kul att du hittade in hos mig :) Jag har fått total dille på chokladbollar den sista tiden, du får också ta och slänga ihop en sats! Har kikat lite i din blogg, du har bott här i UK ett bra tag eller? Tror vi är lika gamla, 1982? Fint år i år ;)
Elisabet: Karlar brukar ändå gilla garage :) Och att släpa dit en massa skräp. Nåt enstaka städgräl kommer nog att gå av stapeln just på det området :)
Mamma: Ja blommorna har alltid ruttnat under makens skötsel men då ser jag också till att vi inte har så många eller dyra så man kan byta ut dem utan att gräma sej för mycket eller skälla för mycket :)
Karin: Ja, då är vi lika gamla! Jag har bott här i snart sju år nu. Det verkar vara en väldigt fin liten stad du bor i!
Skicka en kommentar