Kommer hem efter kontoret, sent möte, kvällspass, nattpass, morgonpass, dagpass och eftermiddagspass, slängde mej på soffan en stund och drack kaffe och sen, för det var en solig och fin dag idag, springer jag ut igen hela vägen nerför backen och uppför en annan och in i botaniska trädgården och där för första gången på hela veckan tar jag ett djupt andetag, lite försiktigt för man vet inte riktigt vad som kan komma ut, ett avgrundsvrål kanske, hysteriskt skratt eller förtvivlad gråt, men det blev bara helt vanlig luft. Jag tittar mej omkring nästan som om jag vore nyvaken. Träden är ännu gröna men det är en mild, guldig ton över kronorna. En tjej sitter och stickar på en bänk. En mamma och dotter matar ekorrar. En man sitter och läser. Det är så lugnt och tyst.
Sen måste jag handla lite mat och går in på Tesco som är helt smockfullt av studenterna som just har börjat terminen igen och står i klungor och diskuterar pizza och är i vägen och köper flyttlådsstora boxar med öl och jag känner mej som hundra år där jag köar med min ekologiska mjölk, kvisttomater och äppelpaj och frågar efter blompåsar.
Imorgon väntar mera jobb, och ännu mera jobb, men sen ska jag ha ett par dagars semester. Jag provar ännu ett djupt andetag - bara luft. En liten viskning om att det kanske går att andas igen. Skuggorna har för övrigt slutat att hemsöka mej.
2 kommentarer:
Fridfullt ändå. Man får ta de där andningshålen och riktigt njuta av dem för att få energi.
Trillingnöten: Ja, det är enda sättet!
Skicka en kommentar