Igår var det John Lennons födelsedag. Länge tänkte jag mycket på geniet Lennon, han som satt ensam i sitt träd och såg på världen på ett högst individuellt sätt:
No one I think is in my tree
I mean it must be high or low
That is you can't, you know, tune in
but it's all right
That is I think it's not too bad
Jag såg upp till det där fantastiska, gnistrande originella intellektet som han hade, som tindrar i Strawberry Fields:
Men så såg jag den där utställningen i somras från hans sons Julians perspektiv. Pappan Lennon som vägrade ha på sej glasögon fast han hade sina söner i bilen och körde i diket hellre än att se dum ut.
Och då tänkte jag att inkluderat i det genialiska fanns även osäkerheten och egoismen som skildras i Jealous Guy. Skriven långt efter Beatlestiden. Han hade kanske klättrat ner från trädet vid det laget.
Tillsammans med det politiska engagemanget han hade blir det verkligen en fascinerande personlighet. Han skulle ha behövts idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar