Förortsnostalgi

Utan att tänka på det låter jag resten av programmet Babel rulla, som jag såg mest för Märta Tikkanens intervju i börjans skull, och får ta del av Per Wirtens förortsnostalgi på slutet.

Jag önskar att jag kunde visa mina engelska vänner ett sånt reportage istället för turistbilder av Riddarfjärden och färglada Gamla Stan - byggnader.

Det är ett typiskt exempel på en sån där sak som inte går att förklara. Jag pratade med en ungersk kollega igår, om det där med att beskriva sitt land och sin kultur. Att man liksom fastnar i det man själv tror att turister brukar göra. Man kan liksom inte komma åt kärnan, förklara hur det är, både det positiva och det negativa. Det blir för nära, för svårförståeligt, för annorlunda mot folks förväntningar. Några andra kollegor pratar om julen och börjar fråga mej om svenska traditioner, hur de är. Jag säger att vi äter jättemycket och firar jul på julafton och att vi tittar på Kalle Anka. De undrar vad vi gör på juldagen, när engelsmännen firar jul, och det står alldeles still huvudet. Inget särskilt, säger jag sen och jag ser hur de tänker att jahapp, var det inget mer att hämta i det ämnet. Jag skulle vilja förklara hur det var en riksnyhet när Arne inte längre var julvärd i Sveriges Television, hur vi försöker återskapa en gemytlig bondesamhällig känsla och frossar i halm och tovade tomtar och går i kyrkan på advent utan att vara religiösa annars och har Luciatävlingar i varenda liten kommun i hela avlånga landet. Men jag vet inte alls vart jag skulle börja. Att förklara Lucia, bara en sån sak, känns ganska knepigt.

Min ungerska kollega fortsätter samtalet med mej och säger att hon saknar den där orubbliga naturliga kunskapen om oskrivna regler som man har i sin egen kultur och som liksom alltid är lite ostadig hur länge man än har bott i sitt nya land. Och jag tänkte att jag inte riktigt delade just den saknaden, men jag saknar det underförstådda i en gemensam kultur som engelsmännen hade när de pratade julbarndomsminnen och vilket pickles-recept deras mamma använde på Annandagen.

Och en förorts-saknad kan jag ha. Nu när jag är en city-person. Och ingen i närheten alls förstår vad det betyder att sakna tunnelbanefärden över Järvafältet en tidig vintermorgon.