Sheffield-shopping

Igår kväll kom svärfar på besök och eftersom det dessutom var hans födelsedag gick jag ut och handlade extra god Marks & Spencer-mat. Det var en synnerligen trevlig dag på stan - jag började med en Starbucks-mocca utan att känna mej det minsta som Ulla Skoog, istället försökte båda butiksbiträdena övertala mej att ha vispgrädde i för att man inte ska vara snål mot sej själv på en lördag. På apoteket är mina recept redan förberedda och apotekaren frågar artigt hur min man mår, och säger att det gör ingenting alls att jag har glömt mitt ID-kort. Från Clarks får jag ett sms om att mina turkosa skor har kommit och de står i en liten låda med mitt namn på och väntar. Butiksbiträdet är så genuint glad att de är så populära att man måste beställa dom och att det är roligt med färg-glada skor, dessutom heter sorten 'Funny Dream' och bara det är ju underbart menar hon. Jag köper även de här lite mer jobb-anpassade skorna som ändå har lite lagom karaktär. Och innan Marks & Spencer kan jag bara inte låta bli att kika in en liten stund på Lush, och inom fem sekunder har en förtjusande tvål- och badbollsgalen ung man, säkert bara 17 år, börjat prata med mej medan jag misstänksamt stirrar på något dallrigt som kallas shower-jelly. Han är så exalterad att ögonen bara lyser på honom, han hämtar allehanda baljor med både varmt och kallt vatten, han plaskar och demonstrerar och sträcker fram den ena efter den andra tvålen så att jag ska känna hur de doftar, han berättar o hur den kemiska processen går till, vilken som är hans egen favorit och att man om man vill kan frysa shower-jellyn. Jag känner mej så uppiggad av hans entusiasm att jag utöver mina obligatoriska badbollar köper en liten bit blå citrondoftande gele. Och han riktigt skuttar till kassan, och så packar han ner allt i små, små paket, fast jag säger att det inte behövs, men det är viktigt att vara noga säger han, så att lukterna inte blandas. Bara som ren njutning går jag in på Boots och tittar på alla ögonskuggor som finns och väljer till slut en skimrande höst-lila ton. Och sen, sen går jag till Marks & Spencer. Maken ringer på mobilen och undrar vart jag är, jag skulle ju bara köpa en tårta och en present till ikväll, och jag svarar att jag minsann är på Marks & Spencers och väljer så noga att det tar lång tid. Efter att ha valt ut en fin skorta till svärfar och en blus till mej själv i min älsklingsfärg teal, hittat en söt tårta och en ask schweitzisk choklad så betalar jag, och butiksbiträdet som tar för givet att jag köper presenter till min man böjer sej fram och viskar - jo du den här chokladen, den hoppas jag att du äter upp själv, för karlar, dom ska man inte skämma bort för mycket! det är ett råd från mej. Detta får mej att le medan jag tar spårvagnen hem och ställer mej och lagar hel ugnsgrillad kyckling med smörslungad sparris, champinjon- och löksås och miniatyrpotatis. Och min bortängtan är förunderligt borta när jag tänker på hur fantastiskt mycket jag tycker om Sheffield.