Från översvämningar till värmeslag

Vilken juni det har varit i år. Första halvan regnade det så man blev rädd för översvämningar igen och flood warnings utfärdades. Nu är det istället "heatwave warning" och 30 grader i skuggan och pensionärer demonsterar för att få statligt elräkningsbidrag för att de måste ha så många fläktar igång för att inte tuppa av men inte har råd med egentligen för att finanskrisen är djupare än någonsin.

Efter regn ...

... kommer solsken!

Så har det firats midsommar och nationaldag och terminsavslutning i kapellet och 3 år i denna stad. Trots att även denna månad innebar en hel del övertid så har jag haft ett par riktigt ljuvliga utflyktsdagar till olika parker i underbart sommarväder. Man kan faktiskt bli solbränd i England! En pärla denna månad var Ingvar Kamprads sommarprat, det ska jag lyssna på igen. Fick mej att le och tro på världen igen.

Nu gäller det att dricka vatten och överleva den tropiska fukten och värmen. Nästan så man längtar efter ett litet svalkande duggregn ...

Världens fulaste kyrka?

Denna bild får tala för sej själv. En kyrka i rostig plåt?!

Wallander

Igår visades det svensk film på BBC4, Wallander, svenskt tal, engelsk text. That's how it should be! Jag blev så glad fast jag inte ens gillar Wallander. Before the Frost, hette den. Hoppas de visar fler!

Intake

Intake är ett litet område öster om City där det är väldigt mysigt och väldigt engelskt. Många pubar alltså, kafeer med tveksam inredning och affärer som säljer hemska mönstrade soffor i blekrosa och grönspräcklig sammet. Det finns en mycket trevlig liten kyrkogård som jag promenerar i ibland. Jag har en lite underlig fascination för engelska kyrkogårdar, vilket möjligen grundar sej i att svenska kyrkogårdar är så fyrkantiga och planerade och de engelska så enorma, vildvuxna, spretiga och individuella. En gubbe från Frankrike som varit i Sverige summerade vårt land med denna anekdot: "Min vän skulle planera sin mors gravsten. Han ville ha en stor ros i sten bredvid själva inskriften. Det går inte, sa han-som-hade-som-jobb-att-bestämma-och-planera-gravstenarnas-utseende-på-kyrkogården, vi har regler för vad man får ha på gravstenarna här i Sverige. Det är typiskt svenskt, sa gubben. Till och med efter döden måste ni följa en mall. "

Och så är det faktiskt. Kolla bara denna länk. Och denna roliga insändare av en upprörd Gunnar i Dalarna. Jag tycker om att en gravsten här har en smaklös ängel bredvid med ros i munnen. En har stora kolumner kring som en kunglig. Och några är sneda och vinda och överväxta med murgröna. Om jag ibland är ledig på en söndag så brukar jag gå och lägga en liten blomma på en sådan bortglömd 1800-talsgrav. Det ger mer tycker jag än att gå i kyrkan. Så håhåjaja på dej Gunnar. Det finns en skönhet även när det saknas en tydlig struktur. Och just döden vore väl ganska olämplig att strukturera? Kom inte hit till Sheffield, för då sätter du nog kaffet i vrångstrupen. Ni andra kan hålla till godo med lite bilder!
Kan ett hus bli sötare?

Skola från 1800-talets början

Jätte-engelskt kafe som alldeles säkert serverar bacon butties och pulverkaffe.

Soffaffär som bara utstrålar stil och klass?

Ännu en radhuslänga

Meersbrook Park

Detta är utan tvekan den vackraste parken i Sheffield med en fantastisk utsikt. På toppen ligger Bishop's House från 1500-talet - Sheffields äldsta byggnad tillsammans med puben The Old Queen's Head vid Ponds Forge. Att sitta här och njuta av utsiktet är verkligen värt den svettiga backen upp och alldeles väldigt rogivande. Gömt i parken är också en fantastisk trädgård - då gäller det att man vågar gå in genom den oansenliga grinden (klicka på bilden till höger och läs texten, det är lite roligt!) . När jag hittade hit första gången kändes det som att jag hittat en stor skatt. Det är en absolut favoritplats!The walled garden

Utsikt, mosken och Arts Tower inzoomade

The Bishop's House och Meersbrook House, en gammal herrgårdPanorama

Mr IKEA

Jag lyssnade nyss på sommar i p1 med Ingvar Kamprad efter att så många sagt att det var intressant. Det var det verkligen. Jag måste säga att jag är mäkta imponerad av den där småländske gubben. Det är nästan så att jag förlåter att IKEA i Leeds inte sålde julmust i julas.

Han är envis och principfast och säkert lite galen. Men jag tror han har nyckeln till all framgång - att inse sina största talanger, och sina största brister.

Han pratar knagglig engelska trots digra försök, säger han. Men det, liksom andra brister, kompenserar han genom att ha duktiga medarbetare. Och han måste vara en snäll chef, annars skulle dom väl inte vara så duktiga.

Jag var med och gjorde ett grupparbete om IKEA på gymnasiet en gång. De tog sej verkligen tid med oss ungdomar. Vi fick ett väldigt positivt intryck faktiskt, lite oväntat. Det finns nog en IKEA-anda av ödmjuk smålänning. Som Ingvar säger:

Di där fettboullarne jag har utanför fönstret till smoufoglerne, di koster nou mera på ett eur än all den mat jau å Margetreite äter tesammans.

Millhouses

Detta är ett mycket gammalt område söder om Sheffield där det funnits ett kloster i över tusen år. Namnet kommer av en stor kvarn (eng mill) som var i bruk här sedan 1200-talet, nu nedlagd. Skogen häromkring, Barnsdale Forest, var innan motorvägarnas tid del av Sherwoodskogen där Robin Hood fanns enligt legenden. The Robin Hood Pub är ett gammalt fint hus från 1800-talets början och de serverar mycket god typisk engelsk mat.

Millhouses är en lugn och rik förort och den stora parken, Millhouses Park, är en tjusig sak vars kafe serverar gourmetmat och har kypare i flotta kostymer. Inte de vanliga parkkafeet alltså, med ostfralla, glass, plastmöbler och skrikiga barn. Jag föredrar personligen det senare. Klientelet här är inte vilka som helst. Jag lyssnade i smyg på en mamma med sin märkesklänningsklädda dotter leka vid båtdammen:

What's yåååår nääme? undrade flickan till ett annat barn med det typiska sheffieldska släpet på vokalerna.
What IS your name, heter det sa modern, på överklass-staccato. We are not common.

Sånt är tydligen viktigt att veta redan som två-åring, om man ska överleva vardagen här i Millhouses. (Nedan båtdammen och kafeet i bakgrunden.)

Millhouses park - engelsk glassbil, säkert sommartecken

The Robin Hood Pub med ljuvliga fish and chips inklusive tartarsauce och mushy peas

Beauchief Hotel - Ett mycket posh hotell med mycket god men extremt dyr matSöta hus med kristyr på som man inte får vara common om man vill bo i

Heeley - här vill jag bo!

Foton från området Heeley en av junis vackraste dagar.

Gammal kyrkaBackar och dalarTypiska hus, ett sånt litet radhus vill jag ha!

Gillar gamla gasgatlyktorUtsikt från Gleadless Rd över city

No more King of Pop

Jag jobbade natten till idag, och imorse när jag som vanligt skulle tjata upp en kille till frukosten satt han redan klarvaken i sin säng och sa "Michael Jackson är död". Han hade hört det på radion. Jag kom alldeles av mej i mitt morgongnat. Det känns ganska underligt. Jag kan inte riktigt tro det. Som alla åttiotalister har jag växt upp med Jackson-låtar. Michael Jackson är ett fenomen, något att förhålla sej till, ett mått på extrem excentricitet och talang. Längst ut på skalan. Det finns inte riktigt nån som kan ta den platsen. En av alla experter som ska uttala sej sa imorse på nyheterna att Michael Jackson är en Elvis eller en Monroe, en ikon som kommer fortsätta bli mytomspunnen efter sin död, och folk kommer säga att de minsann såg Jackson på ett Tesco i Skottland. Den stora världsturnen skulle ha startat alldeles snart. Visst är det sorgligt. Men kanske fint, på sätt och vis, att dö optimistisk.

Vart tror du att han är nu, undrade killen imorse. Däruppe? Det tror jag, sa jag. Jo, sa han. Det spelar nog ingen roll om man är lite konstig av sej, man kommer dit iallafall.

Heeley City Farm

Plötsligt, bland alla radhus, precis bredvid järnvägen, får man syn på en bondgård! Det är inte helt lätt att hitta hit så en karta är alltid bra. En stadsbondgård, byggd på en plats som gjordes fri för en ny motorväg på 60-talet, och nu en ultraekologisk skapelse som hjälper de svaga i samhället att få ett meningsfyllt arbete. Heeley City Farm har traditionella bondgårdsdjur som höns, får, grisar och hästar, en stor plantering och en plantaffär. Det är gratis att gå hit och titta och öppet varje dag. Det finns ett ekologiskt kafe som serverar hälsosam mat gjord av egenproducerade grödor. För första gången i mitt liv gillade jag faktiskt bönor, jag fick en rad olika sorter, nyss skördade. Det är ett jättemysigt ställe! Wikipedia har en mycket bra artikel med mer information.

När jag gick genom området Heeley igår i solen så hittade jag också området jag vill köpa framtida hus i. Nu gäller det bara att övertala mannen.

Ekovänligt med gräs på takenEn kissekatt i spanartagen

PlantgårdenUtsikt mot stan

Kafeet

Pålle