Mitt forsta inlagg!

Jag ar valdigt exalterad over denna blog, men eftersom jag tappade bort min forsta blog torde denna iver snart minska. Det som mest irriterar mej ar att jag inte minns namnet pa den andra blogen, som jag kommer ihag att jag spenderade timmar med att komma pa o tyckte var sa himla fyndigt. Sa fyndigt var det. Ha! sa denna blog far bli lite mindre fyndig och forhoppningsvis mer aktiv. Fast nufortiden blogar ju alla manniskor sa folk har val fullt upp med att lasa sina egna kan jag tro! Jag tycker iallafall att det ar roligt att lasa blogar.

Ser det dumt ut att stava blog med ett g?

Jag tror denna blog(g?) mest kommer att bli en slags ventil for min ibland bisarra hemlangtan och besatthet av svensk mat och TV (utan svt.se skulle jag aldrig overleva) samt for att lufta mina upplevelser av saker som alla konstiga engelsman har for sej. Jag skulle ocksa garna onska att jag kunde dela med mej av alla roliga handelser fran mitt jobb, men vagar inte tafsa pa granserna for tystnadsplikt eftersom jag jobbar inom handikappomsorgen. En o annan losryckt dialog mer eller mindre fran riktiga livet vagar jag nog mej pa dock ibland. Jag ar kar i mitt jobb som ar bland det mest spannande jag nagonsin gjort, men det ar ocksa kanslomassigt utmattande och ibland fruktansvart stressigt. Som tur ar har jag en lugn akta man att halla fast i.

Intressant tankegang fran jobbet:

Anna (entusiastiskt): Jag har hittat en klubb for autister som verkar riktigt bra! Dom har oppet idag!
killen jag amnar gora livet enklare for: Du menar en klubb full av folk som ar lika knappa som jag?
Anna (politiskt korrekt att saga nu???): Eeeh, mjaaa
killen: Dit vill jag inte ga fattar du val.
Anna: men nat kan vi val gora nu nar det ar paskafton och allting! Nat speciellt!
killen: Gor man speciella saker pa paskafton?
Anna: Ja.
killen: Da vill jag ata speciellt mycket av min ost.

Aldrig i den sa kallade normala varlden har jag fatt vara med om sa manga svangningar och omtumlande och oforutsagbara svar i en konversation. Sahar ar det i princip hela tiden. Jag skulle kunna beratta liknande historier i oandlighet, men det kan nog bli lite trist!

Forst och framst tanker jag beratta om hur det ar att bo i Sheffield, men det far bli ett eget inlagg.