torsdag 21 juni 2018

Den lilla byn där jag bodde

Fotade dessa bilder några dagar innan jag åkte. Så underligt det kändes och känns.

Det lilla torget med de medeltida stockarna kvar och en fin stuga från 1600-talet som nu bara står och förfaller

Slaktaren som gör världens godaste tomatkorvar

Gymmet i en kyrka där jag gick ett tag

Några affärer

Ett av många vackra hus

Gammaldags telefonkiosk

4 kommentarer:

Annika sa...

Förstår det. Att det är högst underligt allting.
Antar att allt blir mer "verkligt" då du har ett jobb och egen lgh ...
Tänker jag. Just nu känns det kanske lite som om du svävar mellan två länder?
Trevlig midsommar!!

Anne-Marie sa...

Ser ut som en mysig (och typisk :) ) engelsk by.
Saknar du den eller känns det helt naturligt och okej att du inte bor där nu?
Ha en fin midsommar!

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: byn saknar jag inte, jag kände mej aldrig riktigt hemma där och det var från början tänkt som ett led till nägonting annat. Mitt hus och det området jag bodde i saknar jag ofta. Jag hade fina grannar och vänner även om äktenskapet var som det var :) men det var ett sammanhang som tar tid att skapa. I byn hade jag redan lagt England bakom mej på sätt och vis. Jag samlade på papper att söka uppehållstillstånd med men visste ändå att jag har ingen framtid här längre.

Steel City Anna sa...

Annika: trevlig midsommar! Det är kallt och regnigt här. Som det ska :)

Jag känner lite som att jag är tillbaka på ruta ett, för tredje gången. Skapade ett liv med jobb och lägenhet och utbildning i Stockholm, började om från början i England med andra utbildningar och en annan typ av jobb och kämpade för att köpa vårt hus, och nu ska jag börja igen. Jag har väl inte heller den där ungdomliga optimismen och energin denna gång. Men kanske tänker jag efter mer och använder mina erfarenheter så att denna tredje gången gillt blir det som funkar bäst :)