måndag 4 juni 2018

Åter i systemet

Idag har jag skrivit in mej på Skatteverket och önskats välkommen hem. Det var en väldigt dubbel känsla för hem är ju inte riktigt hemma ännu och det som var hemma har jag lämnat. Alla broar till England är nu brända i och med Brexit och att jag inte kan ansöka om att få stanna där när jag nu officiellt flyttat hit igen. 14 år, bara bortblåsta. Jag vet att det är rätt beslut, men det är alltid svårt när någonting blir så drastiskt. I teorin har jag funderat över det länge och analyserat alla konsekvenser, men nu är det gjort, och det känns på ett annat sätt, tungt, tungt i hjärtat. Jag kände mej så stressad när jag var där och fick förklara så många gånger att jag var skild och ge så mycket information om det vilket kändes lite underligt. Det är jätteviktigt, för systemet, det måste bli rätt med civilståndet, sa handläggaren liksom lite överslätande för mitt ansikte är ofta en öppen bok.Men sen var det klart. Jag är så van vid det engelska systemet där myndigheterna inte samarbetar och det inte finns personnummer eller ID-kort så jag tänkte börja köa på nytt till Pensionsmyndigheten och allt möjligt. Nej, det samkörs ju, sa de och jag tänkte att just ja, så är det.

Nästa brådskande punkt på systemlistan är att få tillgång till mina mediciner och jag är djupt förvirrad av den svenska sjukvården. Jag tänkte att jag måste registrera mej hos en vårdcentral men det verkar man inte ha någon egen längre och man bokar tid och recept och allt möjligt på nätet. Jag får forska lite mer i vart man börjar någonstans. Om någon har tips så berätta gärna!

I England går allt igenom en GP, den vårdcentral man bor närmast. Man börjar alltid där och får remiss till närmaste sjukhus om så behövs, ja, det finns naturligtvis akutvård också. De sköter recept och har alla ens journaler och sjukdomshistoria och kallar en till olika tester och håller reda på vilka blodprov som behövs när. Det har fungerat så oerhört bra. Vi får se hur det blir nu, lite orolig är jag.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Jo man registrerar sig hos en vårdcentral här också, och får en läkare där. Det brukade vara den närmast man bor men nu kan man nog välja en. Vissa har inga lediga platser dock har jag märkt.

Jag skulle ringa någon jag tycker verkar bra (hur man nu vet det). Sen kan man nog göra endel saker via nätet, typ förnya recept man redan har, boka tider och så. Jag antar att om de ska skriva ut recept och så att de inte gör det utan att ha träffat en först.

Den här sidan förklarar lite hur man gör:
http://vardcentraler.sll.se/infor-ditt-besok/bli-patient-hos-oss/

Nilla Matthews sa...

Ring 1177 för vårdrådgivning, de har visst öppet 24/7.

Cecilia N sa...

Om sjukvården.
Men det är väl så som det fungerar här också. I alla fall i teorin. Jag är inte så himla sjuklig av mig, men det är så jag brukar gå.
Och ja, man ska lista sig på en vårdcentral. Gärna en som ligger nära, tipsar mitt ämliga jag. Gärna en med fast personalstab, muttrar mitt jag som vill ha ordning och reda. Tyvärr är det mycket stafetter i systemet, vilket landstingen/regionerna nu föröker banta bort.

Steel City Anna sa...

Anonym: Jag tänkte också på det, hur vet man vilken som är bra ... Ja, det kvittar mej känner jag, man tar väl den som är närmast.

Steel City Anna sa...

Nilla: Ja, det verkar vara där som de svarar :) Jag har fått lite mer info nu.

Steel City Anna sa...

Cecilia: Allt går inte genom vårdcentralen här på samma sätt som i England - de har all information kring en och samarbetar med sjukhuset. Men ja, något liknande i teorin är det ju om man tänker på remisser och så. Men folk verkar gå förbi det helt och bara åka till akuten för allt möjligt.

Annika sa...

Nu är du hemma. Förstår så väl hur märkligt allt måste kännas. Att du inte riktigt landat i tillvaron. Att allt är nytt och konstigt fastän det är ditt fosterland.
ÅÅÅ jag förstår.
Men bra där med svensk byråkrati, att de samarbetar, once at skatteverket och allt går kugg i kugg. SÅ är det inte här.
Vad gäller läkare, mediciner etc så kan jag tänka mig att det är bökigt. HOPPAS det löser sig snabbt, det måste det ju göra. Ser fram emot att läsa mer om hur du känner det etc.
Bor du hemma hos dina fldrar nu till en början? Har ju haft uppehåll från bloggandet och läsandet en dryg vecka, men jag ska läsa på i dina inlägg nedan också ...

HAHA, ja du kom under värmeböljornas värmebölja. Själv tycker jag Sthlm har absoluta tendenser till att bli fuktigt på sommaren. JA, inte som i Washington-träsket, men fuktigt tycker jag nog det är. MEN såklart torrt om man jämför med här, eller det du flyttade ifrån. Fy tusan vad jag svettats där (sthlm) ibland på sommaren, då det varit runt 30. man kommer ju inte undan heller, ingen har AC etc som här.

Ja, bäst du inte småpratar för mkt med folk, hehe.
OCH vad härligt att simma i sjöarna!!

Japp, nu bor du hemma igen. Du ska se att allting ALLT blir bra. OCH vad jag tycker det ska bli spännande att följa din väg!

Steel City Anna sa...

Annika: Ja, jag bor i mitt barndomshem :) och simmar i mina barndoms sjöar och i havet. Det var en underbar tid att komma verkligen.

Både kroppen och hjärnan tar sin tid att komma ifatt. Alla rutiner man har, som nu är nya, och till viss mån också språket. Jag har ju haft bloggen länge och pratat mycket svenska med mamma men mitt vardagsspråk är ju engelska och ibland måste jag komma ihåg att ställa om mej. Det blir jag trött av ibland, för hjärnan tar hela varvet runt att just det, jag har flyttat, just det, jag har inget hus och ingen katt och jag har rest till Sverige och sen, kan jag tänka på vad det var jag skulle säga. Sånt där släpper väl efter ett tag antar jag.

Jag tycker det ska bli spännande själv också för det är verkligen en blank framtid just nu :)

Anne-Marie sa...

Att skriva in sig i Sverige tar nog bra mycket längre numera än vad det gjorde när jag var där hösten 2015. Ja, att skriva in sig gör man ju men sedan att verkligen komma in i systemet kan nog ta litet längre tid. Hoppas att det går snabbt för dig.
Sjukvårdssystemet verkar ha förändrats en hel del de senaste åren och verkar rätt förvirrande tycker jag som utomstående.

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: Jag är himla förvirrad men det börjar klarna något :)