måndag 18 juni 2018

Donna nobis pacem


Idag har det varit en lång och ganska jobbig dag. Sjukvården är ungefär så stressande här som jag hade oroat mej för. Å andra sidan har jag tagit tag i en del andra saker och kan nu vila och vänta ett tag när det gäller dem åtminstone. Imorgon blir det tandläkaren för ungefär 10 gånger priset jämfört med England - jag missade precis en koll innan jag åkte, typiskt (det hade nästan varit billigare att åka tillbaka och gå på den!) - och så mera prover.

Det känns svårt ibland att hålla ångan uppe när allting är så ovisst. Jag tittar på min tavla som jag målade till min studentlägenhet och tänker på vad som fick mej att göra den och på att de orden gäller än. Och i mitten står min tavla på min katt nästan som en liten ikon. Men är det något utav denna världen, som givit mej frid, så är det hon. Nu får jag hoppas på någon mer andlig sort.

8 kommentarer:

Monica sa...

Den tavlan tycker jag är så fin, blev alldeles överraskad när du bara målade och skrev kalligrafi på fri hand så där och vips var tavlan färdig. Tänker på din studentlägenhet rätt ofta, det var så fint där och så smidigt på alla sätt att bo ovanpå Gallerian, väldigt speciellt och roligt och lugnt och tryggt då. Ja lilla älskade kissen blev också fin.

Sjukvården är det knepigaste, även jag blir frustrerad som borde sett det mesta, visst finns det kompetens men den är på fel ställen, det är för rörigt detta och osäkert för patienterna.

Anonym sa...

Oj, är tandläkare så billigt i England, det är ju jättebra! Har alltid undrat varför tandläkaren ska vara så mkt dyrare än annat. Tycker det är jätteviktigt att man ska ha råd att gå till tandläkaren, här är det inte alltid så tyvärr.

Our lady peace?

Steel City Anna sa...

Anonym: ja, jag fick en smärre chock här när jag hörde priset. Man betalar inte för läkarbesök heller där. Det kan jag nog tycka att det är bra att man gör när summan är överkomlig. Varför den inte kan vara överkomlig även hos tandläkaren undrar jag.

Ge oss frid står det på tavlan :)

Steel City Anna sa...

Mamma: ja, det var tryggt inne i gallerian, nu är det kanske inte det heller.

Kalligrafi är väldigt lugnande ;)

Anne-Marie sa...

Låter kämpigt att behöva vara inne i “vårdsvängen". Undviker läkare så gott det går.
Fattar heller inte varför tandläkare skall vara så dyra i Sverige.

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: det är helt galet. Slutade med att jag inte gick på besöket på avrådan från den trevliga personlen som sa att utan Försäkringskassan kan det kosta vad som helst :) så jag avvaktar och hoppas att de snabbar på. Tagit tid att få kontakt med England och skriva ut mej därifrån.

Ska undvika läkare hej vilt så fort jag fått mina recept :)

Elisabet. sa...

Donna nobis pacem fick vi sjunga om och om och om igen i högstadiet och jag som älskade Taube och annat, men detta var så förfärligt trist. I stämmor också, och jag förmodar att jag inte fick melodistämman. Vår musiklärare hette William. Ja, alla undrar förstås ,-)

Steel City Anna sa...

Elisabet: det är ingen lätt låt att sjunga :) jag brukade spela den istället på flöjt.