Monday, 10 October 2016

Kyrkan i Eyam

Kyrkan i den lilla byn Eyam är en väldigt intressant plats. De äldsta delarna är från 1100-talet och på kyrkogården finns ett keltiskt kors från 700-talet. Många gravar har årtalen 1665 och 1666, de år då pesten härjade som värst här och invånarna satte sej själva i karantän för att inte sprida sjukdomen vidare. Ett av kyrkans fönster är ett modernt konstverk som berättar historien om när pesten kom till Eyam.


I år är det 350 år sedan pesten kom.
Solur som gick riktigt denna soliga dag.

Det keltiska korset bakom Catherine Mompessons grav. Hon var prästfru och dog i augusti 1666 och får varje år en krans denna årsdag. I 350 år!


The Plague Window



Väggmålningar från 1500- och 1600-talen i kapellet.
I mitten skymtar ett skelett.

4 comments:

Annika said...

Den där kyrkan skulle jag gärna besöka. Kan tänka mig att de är speciell stämning där, to say the least.
Gillar kyrkogården med alla stenar som står lite snett och vint. Tidens tand.
Så fint du har det i trädgården, gillar. Ljung har jag inte hittat här, tror inte den går att få tag på. Tyvärr. Ska leta lite till, men tvivlar. Här är det mest krysantemum som är den stora höstblomman.
VISST är det kul med målarböcker för vuxna. Håller helt med.
Ha en toppenmåndag, fina Anna!!!

Steel City Anna said...

Annika: kanske det blir ett tradgardsinlagg hos dej snart? :) har en kansla av att nagra pumpor smugit sej kanske :)

Det ar en speciell stamning, verkligen, i kyrkan och i hela byn, men en overraskande fin stamning faktiskt! Enda gangen jag tyckte det var kusligt var nar jag gick over heden mot bygransen dar de lamnade mat vid en sten. Jag sag tva gestalter bakom mej, en man och en kvinna, ganska langt bort, och jag tankte att jag skulle skynda mej sa jag fick ett foto pa en speciell sten innan de kom, jag antog att de ocksa ville fota den. Skyndade pa och horde fotsteg bakom mej, tog bilden och vande mej om, och da syntes det inte till! Min man sa ocksa att vart tog det dar paret vagen? Jaja, de har val satt sej och fikat nanstans ner mot dalen. Sen tankte han inte mer pa den saken men jag tanker pa det ibland :)

Monica said...

Så kul att vi båda har om Eyam idag, det är väl det där synska:-). Du tog väldigt fina bilder här, var rätt svårt med ljuset den här dagen och du fick så fint foto på soluret för det var särskilt svårt att fånga tiden där. Ja det är verkligen en speciell plats och jag förstod inte hur förrän jag var där själv, det ska upplevas som det mesta.

Väldigt glad för alla fina utflykter vi hann med, det blev verkligen många och långa:-), glad vi inte hade några som följde efter oss och plötsligt försvann, fast paret kanske var glada för var och en som vandrar och minns vad de gick igenom här och ville säga det på detta sätt, såg ju en kvinna förstås samma väg men henne såg jag vid torget sedan:-) och så alla cyklister och skolbarn:-)

Steel City Anna said...

Mamma: ja, jag tror alla vi sag var helt normala levande :)