Nyss hemkommen och överlycklig över att huset är varmt och att jag kunnat ta en dusch utan att behöva koka en massa kastruller med vatten. Jag ringde igår och anmälde the boiler, pratade med en trevlig man som frågade hur allvarligt det var, hur kallt det var, hur sjuka vi var, hade vi gamla människor eller barn i huset, hade vi någon värmekälla alls? Jag svarade sanningsenligt att vi huttrade runt ett litet bilelement med en handfull kroniska sjukdomar i bagaget men säkert skulle överleva ganska länge till utan några större problem och att för all del ta tanterna och bebisarna först. Han skrattade och sa att det vore ju fantastiskt trevligt om alla var så insiktsfulla, och ordnade med den första lediga tiden imorse. Tio över åtta var allt klart och jag tänker att det lönar sej att vara snäll.
Sjuksköterskan imorse var också mycket trevlig och kvällspasset synnerligen enkelt. Det ösregnar ute och jag tänker att det är ungefär tre månader till av detta mörker innan det blir ljust tills åtminstone klockan 6. Sen tänkte jag att det lilla ljus jag har, det räcker ändå ganska långt.
Det här var min favoritsång när jag var liten och är det nästan fortfarande. Fast då sjöng jag på svenska tillsammans med LP-skivan med "Evie" om jag inte minns fel.
3 kommentarer:
Vilken fantastisk service det är i England och all denna vänlighet och humor. Skönt det löste sig så snabbt, verkligen skönt. Och den sången är fin, ja nu är dubbelkontakten inköpt till ljusstakarna och det ska bli mer ljus alldeles strax:-)
Härlig sång till kvällsteet:-), tack för det Anna!
Mamma: man kan stå ut med det mesta när folk är trevliga :)
Skicka en kommentar