Att handla i Sheffield

Vardagssysslor är så mycket trevligare i det här landet. Att handla mat till exempel. Idag efter jobbet hämtade maken mej och vi åkte till ett gigantiskt Tesco där det var typisk jul/lönedags-rusch. När jag skulle betala kikade jag lite på kassörskorna för att försöka känna in en med gott hjärta och mycket tålamod, det är en miljöskada från mitt jobb där jag ofta hjälper en person med autism att handla som behöver lite mera tid på sej och en förstående kassörska kan göra underverk. (Det finns de som har så mycket ångest inför att gå in i en mataffär att de måste köpa en sak åt gången, sen springa ut och andas, in igen, ut och andas. Med träning och rutiner kan det gå bättre och bättre, tills det blir jul och alla saker flyttas runt i affären och ångesten kommer på nytt).

Nu letade jag också efter någon som ser lite redig ut eftersom jag skulle köpa en synnerligen dyr rakapparat till min man och jag ville ha ett tydligt svar om det gick att byta den. Längst bort satt en äldre karl med stort skägg som höll låda med två små barn samtidigt som de stressade föräldrarna packade massvis av kassar. Han pratade om jultomten och skojade och det hela tog ganska lång tid, men jag bestämde mej för att inte vara en surkärring (jag är mycket noga med sådana varningstecken, jag tror att det är just i trettioårsåldern det börjar och tar man inte signalerna på allvar kan man vakna upp en dag och irritera sej på att folk tar fram sin julgran för tidigt eller få plötsligt begär av att sätta upp otrevliga lappar i tvättstugan) och log mot den minsta pojken som var en riktig vilding och var ifärd med att öppna ett av mina juicepaket och hälla det över sej. Han blev dock snart distraherad av kassören och när de var klara säger han till mej att han alltid tar sej lite extra tid med barnfamiljer, det är så enkla små knep, bara några vänliga ord och så swich, planar stressen ut, det är feng shui, säger han. Energiernas balans.

Jag svarar att det skulle vara bra med busschaufförer som tänkte så, för ofta är det mycket skrik på bussar och mammorna blir mer och mer svettiga. Jag har varit busskonduktör, säger han, det hette så då, 1967, i London. Då fick han vara med om en hel del, som han redogör för medan han scannar in en och en vara och väntar tills jag packat ned den innan han tar nästa. En annan kund hör namnet på busslinjen och lämnar sina varor och liksom skuttar fram och säger att den bussen åkte jag varje dag! Tillsammans går de igenom alla busshållsplatserna, som en ramsa låter det, pratar minnen och har exakt samma London-dialekt trots många år här i norr.

När de är klara med detta och han är tyst en liten stund passar jag på att inflika min fråga om det går att byta rakapparaten till maken. Du kan väl inte vara så gammal, säger han, din man kanske inte har börjat raka sej ännu? Åt detta skrattar han ganska länge. Han är mycket noga med sina saker säger jag, det ska vara så precis rätt sort. Det är de flesta män, säger kassören, det spelar inte så stor roll vilken man har.

Sen berättar han att han varit yrkesmilitär i många år och att han är pensionär egentligen men tycker så mycket om folk att han gärna jobbar extra såhär i juletid. Och att han när han var liten pojke drömde om att bli just busskonduktör, inte soldat eller polis eller något sådant, och att det var just den bästa tiden i hans liv, där i London, trots en senare karriär i militären. Det är sånt man förstår först efteråt, säger han med eftertryck.

När han slår in min påse med onion rings säger han att det är något fel på dem, han hör inget ljud alls. (Onion rings - Löken ringer). Du får lämna tillbaka dem med rakapparaten, skrockar han medan det har bildats en liten kö bakom mej som dock alla ser rätt nöjda ut.

Till sist önskar han mej en trevlig kväll och säger adjö mycket artigt. Det slår mej när jag går ut till bilen att han kanske säger till nästa kund att jo, jag tar mej alltid lite extra tid med stressade trettioåringar, några skämt och lite vänlighet, så blir de lugna och glada igen. Det är som feng shui, vinden och vattnet, energiernas balans.