Ända sen jag kom tillbaka från Lanzarote har mina konversationer med främlingar (som jag har rätt många vanligtvis också, tanter kan aldrig motstå mej) ökat markant. Vad brun du är, säger de spontant. Vart har du varit?
På bussen, på apoteket, i charkdisken, på marknaden i stan. När jag köper lunchmacka får jag ännu en komplimang när jag får frågan om jag partajat med ett gäng tjejer och svarar att jag åkt med min man: Är du gift? Det ser du alldeles för ung ut för. Vi trodde du var, kanske 23.
Vad mer kan man begära, än att bo i en stad med så soliga människor.
5 kommentarer:
Underbart:-) och om inte solen där uppe lyser jämt så gör människorna det:-). Ja jag lever på minnena i denna regntyngda höst, hallo girls, love, sweetheart, darling och att en riktig snygging rusade fram och bar resväskan vid stationen, till honom sa jag när jag tackade att han var en riktig gentleman, leende sa han att det var en självklarhet:-).
Du har hunnit med mycket på dina 23 år:-)
Underbart!
Och även i en stor stad som NYC tycker jag att man ofta får trevliga, mysiga och roliga kommentarer eller komplimanger eller samtal på stan. Väldigt olikt Sverige. Man skyller hemma i Sverige på att det är storstadssyndrom att folk inte pratar med varandra men det tror jag inte alls på. NYC har ungefär lika många invånare som hela Sverige. Och ändå är folk betydligt trevligare, artigare och hjälpsammare här. Det måste vara skillnader i kultur också som gör detta!
Jag såg en sak som jag hajade till för i Kyrkans Tidning idag:
"Kommentatorerna var på valnatten eniga om att det republikanska partiet framöver måste bli mindre vitt och yngre. De spansktalande och asiaterna är ofta konservativa i moralfrågor och håller fast vid traditionella familjevärderingar. De borde kunna rösta republikanskt. Men de bor i städer, värnar om gemenskaper och står främmande för den landsbygdsindividualism som nu präglar det republikanska partiet."
Det feta var det jag reagerade på. Varför är det så olika i våra länder? För jag tror inte en svensk skulle göra de kopplingarna vad gäller gemenskap/individualism.
Mamma: Flickor är alltid trevligt att kallas :)
Saltistjejen: Vi har kanske något surhets-DNA :)
Cecilia N: Jag tror att förort/stad-relationen är omvänd i USA, Rinkeby ligger närmare city och Östermalm i någon segregerad fin-förort. Till viss del är det så i England också. Sverige är ganska unikt i sättet man byggt städerna på med stora avstånd och segregation och dåliga kommunikationer mellan stad och förort, och förort och förort. Jag tror det har präglat oss minst lika mycket som den möjliga surhetsgenen :)
Skicka en kommentar