Veckan började ganska illa och stegrade sedan till oanade höjder, förutom några trevliga dagar ute på fältet. Jag blundar och tänker mej vågorna på Playa Papagayo, ljudet, lukten av salt, känslan när sanden rinner under fötterna hämtad av en kraftig våg, skummet. Funderar över att Lanzarote är ganska likt Peak District mellan Sheffield och Manchester, om man tänker sej att man svett av alla kullar och jagat bort fåren. Jag kände mej ganska hemma, kanske därför.
Det går sådär hursomhelst, min flykt i tanken - hela tiden hör jag jourtelefonssignalen fast jag vet att det är inbillning. Hela dagen har den ringt men för tillfället är den tyst men jag tittar på den hela tiden för att vara säker på att den inte blinkar. Illamåendet är värst, sen kommer yrseln. Ingen sömn väntar.
Det är kallt, och höst på riktigt nu. Himlen är klarblå. I området är det fest och massa fyrverkerier i ett tidigt Bonfire Night-firande.
Kvinnan med förståndshandikapp jag var hos imorse tittade ingående på mina telefoner jag lagt i bokhyllan. Hon räknade dem noga och pekade på var och en - one, two, three, four. Fyra telefoner!, sa hon och vände sej mot mej. Vet du Anna, man behöver faktiskt bara en telefon, upplyser hon. Det har du rätt i, säger jag.
Jag drömmer om ett liv med bara en telefon, någonstans nära havet, med en katt.
2 kommentarer:
Suck, att ha jour när du är på uppdrag själv som du inte kan lämna...hoppas hoppas på någon form av balans. Och en vecka på semester går fort och glöms lätt med när man kastas in i turbulensen direkt igen. Ett par timmars sömn efter resan och sen var du på plats. Var rädd om dig.
Det var en hemskt jobbig helg. Nu har jag bara 2 telefoner denna vecka :)
Skicka en kommentar