torsdag 2 februari 2012

Mitt stora äventyr i vildmarken

I lördags bestämde jag mej för att gå på en liten hajk i min ensamhet, rätt ut i Peak District som börjar runt hörnet där vi bor. Långt tänkte jag gå, och det gjorde jag också. 5 timmar rätt ut mot fåren i riktning Manchester.
Delar av promenaden - Ringinglow och Ecclesall Woods

Först var jag omringad av barn på sparkcyklar, medelålders väninnor som patade om Viktväktarpoints och karlar och gick fort så andedräkten stod som ett spjut ur munnarna, barnvagnsmammor i bredd och sakta lunk, och massvis av hundägare med gigantiska hundar men ju längre ut mot evigheten, leran och fåren jag kom ju mer hurtiga pensionärspar med vandringsstavar och goretex upp till hakan och vilda tonårspojkar på mountainbike fanns det. Själv hade jag handväska och promenadskor och kände mej lite grand som Muminmamman. Alla vandrare hälsade och sa nånting i stil med "nice day today, isnt it".
Brusande forsar längs hela promenaden
Vårtecken
En gubbe assisterade vänligt mej och handväskan över ett stort träd som rasat över den mycket smala och hala stigen bredvid en fors. Det var en Mora Träsk-moment. Jag kunde inte gå under det, jag kunde inte gå igenom det, jag måste krypa under det. Jag hade sett skylten med varningen "Rough Terrain" men tänkte att sånt trams, bara att det finns skyltar och bänkar i skogen är ju överkurs nog. Här har man tvingats vandra flera mil bland fästingar och huggormar hela lågstadiet så lite oasfalterad stig ska jag väl klara av. Dessutom var jag som sagt omringad av pensionärer.
Jag skulle ha tänkt till lite extra ...
Rough terrain-exempel
Och ett till ...
Nåja, helt enkelt var det alltså inte. När jag kommit ut genom det sista skogspartiet hade jag lera upp till knäna. Det hade snöat dagen innan och det var geggigt värre.


Men roligt var det, jag gick halva Sheffield Round Walk och en avstickare ut på vidderna, landade i skymningen i Millhouses Park där maken mötte upp med bil, filt och tefylld termos. Att Sheffields landsbyggd är så oerhört vacker tror jag att många har missat. Peak District är helt klart en engelsk juvel.




Sheffield City i horisonten

Nästan som en grankvist - mossa
Forge Dam

5 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Ser helt fantastiskt ut!! Men jag skrattar lite åt din Muminmammabeskrivning. Hahaha! Ja jag tror också att det kanske varit smart att lämna handväskan hemma och dra på ett par rejäla skor (eller stövlar)? ;-)
Men du verkar ju ändå haft en superhärlig hike och bilderna är verkligen vackra!
:-)

Monica sa...

Vackert och så härligt friskt! Det ser t o m lite vintrigt ut, undrar hur det ska gå med alla vårblommor om det blir kallare hos er, ja här finns inga vårblommor, snöar och yr, vitt, vitt och jättekallt.

Elisabet. sa...

Sååå vackert!
Ja, någon gång ska jag boka en biljett till det här landskapet där du håller hus .., det är nästan lika fint som i landet Halland ,-)

Steel City Anna sa...

Saltistjejen: Nästa gång ska jag inte luras av pensionärerna - det är engelska stålpensionärer som kan klättra i träd och berg utan att blinka :)

Mamma: Ett skirt pudertäcke högst upp på kullarna var det, annars lera :)

Elisabet: Jag har varit i Halland och det är mycket vackert där också :)

annannan sa...

Åååååh...