söndag 19 juli 2015

Mässa på katters vis

Maken går upp redan kvart i sex när kissen visar första tecken på att möjligen vara en aning sugen på frukost. Det är ju lite sött i sej. När jag masat mej upp är hon redan sugen på lunch. Får det, spenderar en stund med att glo tillbaka på en av Bröderna Mustach, visar sedan ivrigt att efterrätt, det vore nåt. Skuttar mellan fåtöljen, bokhyllan, fotpallen, fönstret och soffan. Då och då hörs ett litet jam, ibland mer ett vrål. Så får hon en bit kyckling, jag bäddar slätt och fint i soffan med yllefilt på en kudde, och där sträcker hon ut sej, högt spinnande, sedan tystnar ljudet och blir mer ett knaster, en sprakande brasa långtifrån. Jag stryker henne över ryggen och hon stångar huvudet i min handflata, slickar mej lite på handleden och jag tänker att detta att veta så säkert när man är nöjd, och att fira det såhär med en liten sprakande konsert i soffan, det är någonting som jag borde lära mej mer om.

Kanske, om jag hade orkat mej iväg på mässa, så har jag lärt mej någonting annat, men detta duger fint det med.


5 kommentarer:

Monica sa...

Lilla sötnosen, ja ni är sötnosar alla tre:-)

Steel City Anna sa...

Hon är väldigt gullig och lite äventyrlig idag, gick in och gömde sej i skafferiet :)

Monica sa...

Ojdå, hon blir djärvare och djärvare:-), får se om jag klarar av henne, fast jag är ju rätt bra på barn och kissen är ju faktiskt lättare:-)

Ruta Ett sa...

Bästa mässan! Nöjd kisse ger en nöjd matte!

Steel City Anna sa...

Ruta ett: ja det är en symbios :)