Denna lilla söta katt-madame. Hon kan hon med. När hon har varit ensam lite längre än hon brukar, då visar hon tydligt sitt missnöje. Ett par gånger har hon trott att jag bara gett henne mat och sen ska gå igen, jag har kanske öppnat dörren för att få in lite luft eller satt mej i uterummet, då kommer där ett hjärtskärande ljud som inte låter som från en katt utan snarare som från ett litet barn, det tränger rätt in i hjärterötterna och vrider om dem. O-oo-oooo-u-äääääää-uää-uääää. Det liksom gurglar och darrar. Hon har då full koll på effekten avdetta, jag kommer farande som ett jehu och då sitter hon där och säger ett helt vanligt mjau. Kurrar och vill ligga i knäet i soffan. En liten lurifax!
Lite andra ljud, men inget som liknar det jag hörde!
Först mat, det är ändå det viktigaste. Man måste lägga underlägget såhär över tröskeln så att hon kan ha tassarna på det eller mattan. De kalla plattorna kan hon skippa mat för att slippa! Det är noga när man är en gammal katt.
Efter ljudet där jag trodde hon skadat sej eller det fanns en bebis i vårt hus.
Här är hon lite sur. Jag prioriterade att packa upp matvaror innan kattgos. Jahaja. Nej, men då kanske katt-madamen stannar däruppe och går och lägger sej då! Fast det prasslar ju så spännande ... Luktar det inte kyckling?
2 kommentarer:
Lilla gulliga kissen, hon kan hon:-)
Hon är inte dum :)
Skicka en kommentar