Helt och hållet tyst sitter denna underbara lilla skapelse och betraktar mej när jag gör matsäck till jobbet. Jahaja, tänker hon, du har ost där du, och smör, och säkert något mer som jag tycker om. Snart jamar jag kanske lite men jag vet att mest effektivt är det att sitta såhär och blänga och vänta. Jag är oemotståndlig med min buttra haka och stora ögon, fluffiga kängurufötter och långa morrhår. Den där människan tycker så makalöst mycket om mej, nästan så att man börjar undra om det kan vara helt normalt faktiskt.
 |
| Nu, nu, nu, nu kommer hon med en godbit! |
 |
| Gott. |
 |
| Den här minen alltså, den kommer hon aldrig kunna motstå ... |
 |
| Spana. |
 |
| Man måste också hålla koll på den andra människan däruppe. Han är kanske inte riktigt lika lättpåverkad, men ändock, prassel kan innebära någonting trevligt ... |
 |
| Börjar bli trött ... |
 |
| Där har vi den, bästa blängblicken! |
6 kommentarer:
Å, jag förstår känslan!
Skönt då är vi två i den inte helt normala kattälskande världen :)
Åh helt underbara foton på en underbar kisse, ja vi har alla svårt att motstå henne:-)
Mamma: hon ar underbart gullig & fick specialpris hos veterinaren :)
Verkligen charmig katt. :)
Och hon vet nog precis vilka knep hon skall ta till för att få litet gott.
Anne-Marie: tack! ja, hon vet precis! :)
Skicka en kommentar