Kanske vänder det nu? Sakta, sakta blir det lite, lite bättre. En vardag som börjar kännas aningen mer hanterlig. Jag tänkte på det idag, att jag hade en stund att faktiskt prata med folk. Utan att bara jäkta på. Skoja lite. Prata om något annat än jobb. Det kändes ovant och smått fantastiskt. Förra året var otroligt pressande. Hela omfattningen av den pressen har jag nog inte kunnat se förrän nu. Mitt blodtryck har halverats. Det borde man ta sej tid att fira.
2 kommentarer:
Så glad jag blir! Och ber och hoppas det fortsätter så. Ja det är värt att fira.
Det låter bra. Man ska vara rädd om sig.
Skicka en kommentar