En morot

Sista krafterna måste nu uppbringas inför mitt sista mastodontpass innan jag får två hela dagar lediga, i rad. En lyx jag uppskattar. Jag har jobbat full rulle sen i tisdags, ja alltså tisdan förra veckan. För att överhuvudtaget orka med tänker jag på min och makens nya fredgastradition - räkafton. Det blir en liten morot att se fram emot, och så känns det väldigt svenskt. Jag tror att min återkommande hemlängtansperiod precis har börjat, det brukar vara så i upptrappningen mot julen och även en liten period i juni när man missar den där magiska ljusa försommaren. Men julen är värst!

Såhär mycket gott köpte vi förra fredan:

Ostbricka Räkor med skal!Hela härligheten. Märk väl hur små räkförpackningarna är. Jag köpte tre för att någorlunda fylla upp skålen.