I Italien skrattar man och bär korgar med grönsaker mest hela tiden

Jag slutar jobbet imorse klockan nio. Har knappt sovit något alls. Är för trött för att åka hem, så jag går till köpcentrumet i närheten som jag förmodar är stängt men se, det är det inte. Jo, själva affärerna är stängda, men själva gallerian är öppen och på varje bänk sitter en ensam gubbe i keps. Endast ett kafé är öppet så dit går jag. Där sitter andra ensamma gubbar i keps. Jag tänker på mannen i det norska programmet om folk som bor där man inte tror att man kan bo, som sa att man är inte mer ensam ute i skogen än i en lägenhet i stan.

På väggarna i kaféet sitter förstoringar av människor i vad som ser ut att vara Italien som går på kullerstenar med korgar fulla med paprikor och gapskrattar med varandra, och gubbar som sitter i gäng och röker cigarr i solen och spelar kort och skrattar på uteserveringar. Just i detta nu känns de trivselskapande bilderna mer som en parodi som ingen har bett om. Men klockan tio när affärerna öppnar bara väller det in folk, och en del av de ensamma gubbarna möter nya gubbar och en och annan tant, och de kramas hjärtligt och pratar sheffieldska så bred att den nog inte finns längre. En gubbe berättar för mej att han har handlat konserver, för det åt man under kriget och nu känns det tryggt att äta något som man växt upp med säger han. Färsk mjölk köper han aldrig, bara kondenserad eller pulver.

I väntan på bussen hem blir jag inbegripen i en diskussion om ökande spårvagnspriser för barn. Damerna som är mycket upprörda är båda över 60 och har gratis busskort men de tänker på barnbarnen. Den ena tanten hävdar att hon tänker gå till affären med barnbarnet hädanefter. Den andra tanten menar att priserna gått upp för att spårvagnskonduktörerna fått nya uniformer, olika för sommaren och vintern, sådan lyx hade man minsann aldrig förr, då gick man i kortbyxor och knälång kjol mitt i vintern och det var is på fönstren inomhus.

På bussen diskuterar två tonårstjejer förtroligt med varandra om problem i umgängeskretsen sedan den ena tjejens mamma var otrogen med en annan kompis pappa. De pratar om detta som vardagsmat och har båda många tips och erfarenheter från liknande situationer. Och det är väl bra ändå tänker jag, att tiderna förändrats såpass att man kan prata ganska öppet. De verkar mer oroliga över om de kan fortsätta vara vänner med den andra flickan, än om föräldrarnas framtid.

Så kan det alltså vara på en söndag. Lite ensamt, men ändå inte.