Vi pratar om framtida resor (Wien, skulle jag vilja åka till, till någon liten tysk stad i juletid när det är julmarknad, Liverpool igen, Prag igen och kanske Wales igen), om människor vi har förlorat, om att det här året har varit jobbigt och om hur människor ofta säger att det var menat så och hur man kan tänka om det. Jag har svårt för att tänka så. Jag tänker mej mer att gud sätter huvudet i händerna och suckar och säger att jag inte hann med, att det blev sådär, så skulle det inte behövt bli. Jag finner mer tröst i det än i den där totala tilliten att det finns en mening, en plan. Maken är på det klara med att varje dag är ett lån. Man kanske blir så när man gått igenom en livshotande operation. Jag känner mej inte alls särskilt klar på den punkten.
Idag har det iallafall varit en oändligt vacker dag. Till låns, eller kanske som en liten gåva. Jag tänker på hur pressande jouren har varit den senaste tiden och hur mycket energi den har tagit. Inte alltid man ser på en sådan lång och stressig dag som en gåva. Tänk om en sådan dag skulle vara ens sista? Å andra sidan kan man få ett litet sms från en kollega - sorry I am texting you on a bank holiday. If you want me to do one of your shifts I will do - i sin enkelhet ett litet mirakel av snällhet. Kanske är det därför jag tuffar på som jag gör. Ut i ännu en lång vecka. I blus.
4 kommentarer:
Ja, jag tror jag förstår vartenda ord, innebörden i dem och tankarna. Och människor vill nog gärna förenkla eller tro att de kan hantera något ohanterligt, nej någon mening med allt det tror jag inte på däremot kanske att få en del svar en dag fast i den "dimensionen" kanske de fullständigt saknar betydelse. Det är en annan "höjd", "bredd", "djup" att ta ställning till då kanske.
Idag halv sju ungefär på kvällen åt jag "frukost" på Pressbyrån, frågade: får man ta den? Och visst, var precis lagom och gott kaffe med. Tjejen var chockerande trevlig för att vara här så bara det ser jag som en gåva:-) och dessutom förklarade hon det utomordentligt krångliga nya systemet med SL-biljetterna som gör att folk köper ett svindyrt månadskort i stället fast de inte behöver. Fattar inte hur turister ska klara sig här men de åker taxi kanske:-). Och såg vitsipporna sedan, ljuset.
Och du skriver fantastiskt!
Härligt! LÅter som en fin dag med mycket eftertanke! Verkar som att det har varit en ganska jobbig start av året för många av oss...jag hoppas på att den andra hälften blir bättre :)
Trillingnöten: det får man verkligen hoppas! Det är iallafall skönt att det är ljust och varmt ute nu.
Tack mamma :)
Skicka en kommentar